Dec. 3, 2010.. tre år
Idag är de den 3/12.
Ett datum som för alltid kommer att finnas med mig, tro jag. Jag undrar om han ens kommer ihåg det, jag tror inte det.
Det är tre år sen nu. För tre år sen var jag glad minns jag. Jag kände mig som den gladaste och lyckligaste i världen. Jag minns inte så mycket vad som hänt innan den dagen mer än att det var en vardag. Jag vet att vi satt bak i bilen, hand i hand. Han som körde var i sen egna värld och det kändes nästan som om det bara var vi. Jag minns att jag smsa dig.. ett löjligt barn meddelande.. det stod bara.. "får jag chans på dig". Minns även hur det pirrade i magen av nervositet. Han tog upp sin Nokia 3310, jag minns det så väl. Jag rådnade när han tittade upp på mig.. Han dröjde så med sitt svar.
Jag var så nervös var det för tidigt att ens tänka på det... igen. Jag visste att han tyckte om mig men var det tillräkligt för att försöka igen? Minuterna gick och det kändes som en evighet. tillslut formade du löjligt bokstäverna J & A på mitt knä. Bilresan tog slut kort där efter vet jag och det var dags för mig att åka tåget från Linköping till Norrköping.
Jag vet inte längre om det är ett glatt minne att tänka tillbaka på.. i det förhållandet blev det väldigt mycket skratt och glädje.. men efteråt så var de ännu mer tårar och besvikelser än det någonsin funnits. Jag vill kunna säga "ångra aldrig något som en gång fått dig att le" men en del saker ångrar jag. Men många saker är jag glad för att ha upplevt.. jag fick växa som person med någon annan, jag fick se utveckligen hos en annan människa och jag fick en vän som känner mig..
Ett datum som för alltid kommer att finnas med mig, tro jag. Jag undrar om han ens kommer ihåg det, jag tror inte det.
Det är tre år sen nu. För tre år sen var jag glad minns jag. Jag kände mig som den gladaste och lyckligaste i världen. Jag minns inte så mycket vad som hänt innan den dagen mer än att det var en vardag. Jag vet att vi satt bak i bilen, hand i hand. Han som körde var i sen egna värld och det kändes nästan som om det bara var vi. Jag minns att jag smsa dig.. ett löjligt barn meddelande.. det stod bara.. "får jag chans på dig". Minns även hur det pirrade i magen av nervositet. Han tog upp sin Nokia 3310, jag minns det så väl. Jag rådnade när han tittade upp på mig.. Han dröjde så med sitt svar.
Jag var så nervös var det för tidigt att ens tänka på det... igen. Jag visste att han tyckte om mig men var det tillräkligt för att försöka igen? Minuterna gick och det kändes som en evighet. tillslut formade du löjligt bokstäverna J & A på mitt knä. Bilresan tog slut kort där efter vet jag och det var dags för mig att åka tåget från Linköping till Norrköping.
Jag vet inte längre om det är ett glatt minne att tänka tillbaka på.. i det förhållandet blev det väldigt mycket skratt och glädje.. men efteråt så var de ännu mer tårar och besvikelser än det någonsin funnits. Jag vill kunna säga "ångra aldrig något som en gång fått dig att le" men en del saker ångrar jag. Men många saker är jag glad för att ha upplevt.. jag fick växa som person med någon annan, jag fick se utveckligen hos en annan människa och jag fick en vän som känner mig..
Kommentarer
Trackback