En blogg om Ett liv.

Ibland känns det som att Gud hälsar på här på jorden..
bara påminner oss om att han finns där i vår närhet.

Jag jobbar som vaktmästare denna sommar.
Jag jobbar på kyrkogården mest och sen lite i gudstjänst med.
Men herromdagen så såg jag något i min ögonvrå,
såg att det rörde sig
så jag släppte blicken för några sekunder för att titta vad det var.
Det var en liten kanin unge som hoppade runt där.
Just då höll jag på att trimma så jag tänkte om 3-4 min är jag klar just här
och då ska jag ta ett kort på den söta kaninen!

Men kunde inte hålla mig mer än 1 min innan jag stängde av trimmern.
Men när jag stod där med avstängd trimmer och
mobilen redo att fota
så var den helt borta!
Leta och leta men hittade den inte!


Sen idag när jag kom till jobbet trött och dan
så satt det en liten fågel på en av gravstenarna.
Han vika med fjädrarna där bak och titatde rätt på mig.
Jag kom väldigt nära fågeln och den satt kvar,
och precis som den kom på att han var fågel och jag människa
och att fåglar brukar vara rädda för människor
så den flög iväg.

Båda gångerna hade någon viss känsla av närhet när jag sett dom.
Undrar ja om Gud inte hälsa på för en stund där
för att säga att jag ser dig, lyssnar på dig och vakar över dig.

Det känns som att tankarna vinner ibland... De jobbiga tankarna bor i mitt huvud utan att jag vill ha dom.

Det är skönt att ha någon som säger motsatsen till tankarna. Någon som vill vara nära och visar det. Saknar honom i veckan.. Skönt att få se honom en gång denna vecka!

Det blir bättre.. Någon dag. Allt har sin tid

Vad gör man när det känns som att livet rasar? Flyr? När man inte har någon stans att ta vägen... Det går inte.

Tar tjuren vid hornen.. När det inte går att diskutera? Går inte framåt..

Allt känns totalt idiot dåligt och känns inte som att man kan prata med någon .

Glad påsk!
Påsken är full med mat.. Och godis. Det känns lite jobbigt att fortfarande ha tankar att vilja hå ner mer hela tiden.. Men på något mystiskt sätt så lyckas jag äta.. Allt!

Sen så finns det en underbar kille som får mig att känna mig fin.. Oavsett vad jag känner på insidan. Han är bra! Det är otroligt vad en människa kan göra om man bara vågar släppa in den <3

Det är svårt att erkänna när man är mitt uppe i något att det är svårt. Det är vår igen och solen värmer min kalla kropp, allt borde vara tipp topp!

Men det är inte helt perfekt, jag ställde mig på vågen idag... Det visade en vettig siffra! Till och med så jag tyckte det... Men det uppstod en känsla, en känsla att vilja hå ner mer. Hur mycket står vågen på om jag går på toa!? Så sprang jag till toan för att springa tillbaka till den där vågen..

Ett beteende jag inte vill leva efter, igen. Jag vill inte trilla dit igen! Jag vill vara nöjd med mig själv och vara glad.

Jag fastar i år igen men efter tanken att jag bara vill gå ner mer och mer idag så funderar jag på att bryta den. Ta en bulle till fikat, äta lite lakrits och äta de där "onyttiga" ibland. Försöka att sluta tänka på vad jag äter utan tänka på vad mat ger mig... Energi så jag orkar med livet. Orkar att leka om dagarna, orkar att skratta, orkar att busa med Han nät vi dummar oss, orkar att leva livet!

Min fina vän Evelina sa så kloka ord idag: det är bara välja vad jag vill med livet. Förlora Han för att jag är grinig och att Han inte får röra vid mig, förlora någon som får mig att leva igen! Att inte le åt livet, höra alla gnälla att man inte äter. Men att ha den där smala kroppen. ELLER (!)
Le åt allt i livet, njuta av lakrits, (kanske) ha Han vid min sida som får mig att känna mig fin och perfekt som jag är. Och bäst av allt, kanske någon dag vara nöjd, att ha de bitarna som fattas nu.

Jag vill välja alternativ 2! Jag vill kämpa för det, även om det kommer svackor som nu. Evelina förstod precis vad hon skulle säga för att jag skulle hitta kämpar glöden.. Jag fick själv välja! Evig tacksam att ha henne som vän speciellt när tankarna sviker <3

Mina känlor går upp och ner, ner och upp igen.
Omringad av så många människor som säger sig bry sig men ändå så i hjärtat.
Så många som vill "hjälpa" till och lyssna. men ingen som bryr sig på riktigt.

Så många ord med så lite menning i.
så många ord som blir sagt som dom igenligen inte menar eller kan stå för.

Världen, vårat samhälle är jobbibt.. svårt.

Jag är tillbaka på lägergården Gransnäs. Det ligger i Småland. Här har jag många minnen ifrån.. glada som mindre glada. Men det finns alltid bra människor här, som gärna hjälper till om det är något. Det är underbart här. Det är även en fin miljö ut, ligger precis vid vattnet!

Jag är här som ledare för mina tre så ungdomar, känns stort att ha gått de här utbildningarna själv och nu är jag tillbaka som ledare!!

Men det finns så många minnen här.. Det är så att man ibland inte vet hur man ska hantera det. Och så är man en förebild samtidigt.. Något jag vägrade att missa var maten.. Bestämde mig för att inte hoppa över något mål här, hur ofta man än äter.
Och nu är det söndag... Uppfyllde mitt mål! Känns otroligt bra. Under mässan blev det lite jobbigt men det funkade :)

/z

Tiden förändrar allt, alltid.
Inget förblir som det var, tiden går och saker och ting förändras hela tiden. Ibland till det positiva och ibland till det negativa.

Ibland känns det som om livet jobbar emot mig.. Som idag.

Denna vecka var jag på veckomässa i S:t Johannes församling. Där är jag hemma, trivs bra i den kyrkan!!

Men när jag satt där och lyssna till Ola (som var kvällens präst) så kände jag i mitt hjärta att "åh jag vill vara präst, jag vill sprida budskapet och berätta om Jesus för människor". Det bara kom!
Jag kände det i hela kroppen, med hela mitt hjärta!

Jag ska bli präst! Jag ska bara orka återvända till skolbänken, jag ska bara finna lusten att lämna arbetet med barn bakom mig (för ett tag). Det kommer att ta tid! Både att hitta lusten men även att hitta styrkan att lämna arbete med barn för ett tag. Men jag ska nå dit!

Lägg dina armar om mig.
Dra mig närmare dig.
Håll om mig hårt
Och viska de orden jag vill höra i mitt öra. <3