En blogg om ett liv
Ibland känns det som att Gud hälsar på här på jorden..
bara påminner oss om att han finns där i vår närhet.
Jag jobbar som vaktmästare denna sommar.
Jag jobbar på kyrkogården mest och sen lite i gudstjänst med.
Men herromdagen så såg jag något i min ögonvrå,
såg att det rörde sig
så jag släppte blicken för några sekunder för att titta vad det var.
Det var en liten kanin unge som hoppade runt där.
Just då höll jag på att trimma så jag tänkte om 3-4 min är jag klar just här
och då ska jag ta ett kort på den söta kaninen!
Men kunde inte hålla mig mer än 1 min innan jag stängde av trimmern.
Men när jag stod där med avstängd trimmer och
mobilen redo att fota
så var den helt borta!
Leta och leta men hittade den inte!
Sen idag när jag kom till jobbet trött och dan
så satt det en liten fågel på en av gravstenarna.
Han vika med fjädrarna där bak och titatde rätt på mig.
Jag kom väldigt nära fågeln och den satt kvar,
och precis som den kom på att han var fågel och jag människa
och att fåglar brukar vara rädda för människor
så den flög iväg.
Båda gångerna hade någon viss känsla av närhet när jag sett dom.
Undrar ja om Gud inte hälsa på för en stund där
för att säga att jag ser dig, lyssnar på dig och vakar över dig.
En blogg om ett liv
I helgen på utbildningen så var jag nattvakt natten till lördag. Man går vid 00 och säger att nu ska det vara tyst ute och i husen men att man får vara i fritidshuset. Sen ska man gå en vända 02 för att säga att nu måste ni sova. Jag tänkte att 2 timmar förstör bara mer än vad de ger mig så jag fick sitta uppe. Jag hade turen på min sida och fick sällskap av en vän.
Vi kom in på självmord, för det hädner oftare än man tror runt om kring en. Självmord är alltid något jag haft svårt för.. svårt att förstå. Det är en jobbig känsla att inte vilja leva mer och hela den biten förstår jag rätt okej.. Men när man väl gjort det, när man väl lämnat jorden. Hur ska man hantera det. Det är månag ledsna och många som sörjer, men den här personen ville lämna jorden.. den här personen mådde antagligen dåligt, av att vara här. Ofta känner de dig inte älskade, skulle bry sig om han/hon försvann... är väl känslor som de går igenom och sen sätter dom handling till sina tankar. Den personen ville det här.
kan inte riktigt förklara min tanke gång där insåg jag, men känner att de är lite dubbelt. Klart man är ledsen, klart att man saknar personen. Har skuld känslor för att maninte visa mer att man älsak den osv.. Men den gjorde ett aktivt val själv..
Men detta fick mig verkligen att fundera.. fundera över om jag själv visar min familj och mina vänner att jag verkligen bryr mig. Visar jag för dem att om någon av dem inte skulle finns här länge skulle det blir en enorm blä händelse i mitt liv?! visar man tillräkligt att man älskar dom i sin närhet. Isåg där att det är så orehört viktigt att bara visa uppskattning och kanske skicka iväg ett sms eller ringa. För jag vill inte förlora de som står mig närmast <3
En blogg om ett liv
Min biologisak pappa sa, HEJ vi åker dit, vi gör det här. Jag betalar, ingen fara. Jag ligger sjuk. Men som när man är liten glömmer man bort det för att någon oväntat som nästan aldrig händer faktist händer. Min pappa var så när jag var liten också.. När han inte var en del av mitt liv... Då ringde han och oftast sa han jag kommer och hämtar er så sak vi göra det här roliga.. eller jag kommer och träffar er ett tag så får ni presenter.. vad önskar ni er?..
Det hände ofta.
Men när dagen då det roliga skulle hända kom.. ja då fanns det endast två flickor i fönstret som stirra och väntade. Väntade och hoppades på att denna gång, just denna gång, då kommer han.. då kommer det hända. Vi lekte knappt med våra leksaker dom dagarna vi väntade, vi vågade inte gå till någon vän heller.. För snart snart skulle han komma. Och vi ville inte missa honom Men oftast kom han aldrig, det hädne ett fåtal gånger att han kom.. oftast kring jul och födelsedagar.
Den känslan fick jag idag.. att se fram emot något roligt. Nu ikväll ligger jag i min säng orolig.. Orolig över att imorgon kommer han vara omöjlig att få tag på.. eller han ringer och säger att det inte alls går just denna dag men att vi kommer göra det en annan dag.
Det var många år sen nu och han har faktist ställt upp en hel del nu för tiden.. Men ändå varje gång man bestämer något är man orolig.. Och de lilla minsta som att han är 30 min sen får en att minnas. Undra hur länge ska jag behöva vänta? Men nu när jag ligger här känner jag att jag inte mår okej. Jag är sjuk, jag mår dåligt. och jag är hemma från jobbet för att krya på mig.
Det är så dubbel känsla. Jag vet att det är fel att inte vara hemma när man är sjuk. Man ska vara hemma och vila och bli bättre när man är sjuk... Det känns dåligt att jag hoppas att pappa säger KOM nu gör vi det här vi tre (jag,pappa & syster) som en familj. Jag drömmer, jag hoppas och jag vill. Får se vad moralen bestämmer imorgon.
En del av mig, min tro <3
Den var faktist bra, de handlar rätt mycket om kristendom också. Många skulle nog att jag är lättpåverkad när jag säger att "jag tror mer".
Jag vill lära mig mer, jag vill tro mer. Jag vill se vad jag tror och kanske väljer att inte tro på. Jag vill ta in alla åsikter och reflektioner.. Lyssna, lära och bara reflektera själv. Jag vet jag låter über kristen men jag vill lära mig. Jag har själv valt att tro Och det finns hur mycket som hellst att lära av tron. Jag tänker inte stänga något ute.
Jag säger inte att min tro, kristendomen, är den rätta tron. Jag säger inte att den är den bästa att tro på. Jag säger inte alls att det är den som alla borde tro på för det finns inget annat. Utan jag säger att jag har valt att tro på Gud, Jesus och den heliga anden. Jag själv har valt att det är rätt för mig och mitt liv. Att de är den här tron och dess traditioner som jag har valt ska hjälpa mig genom livet.
Jag skulle vilja tro att alla i världen tror på en och samma Gud bara det att vi har döpt det olika (och har olika traditioner) pga att vi bor i olika förhållanden och världsdelar. Att vi alla människor kommer till samma underbara plats efter vi dör...
Jag tror, och de har blivit en del av mig att tro! och jag tycker om det
En blogg om ett liv
Jag vill skriva en massa inlägg men kommer inte på allt för mycket att skriva om. känns så tråkigt att bara skriva negativa saker hela tiden och att "bara" skriva om min dag känns inte så menningsfullt.
Men den 18 april tar jag en liten trip till norge för att hälsa på min kusin, det ska bli skönt.
vad vill jag säga mer? Jo att jag kommer jobba timmar varje torsdag, några få men det är lite pengar ändå. Jag får 105 :- i timman.. sen har jag fått flera söndagar vilket är underbart tycker jag.. Ha söndagsskolan. Tyckte inte om den i början men nu älskar jag de. Man vet aldrig vilka som kommer eller hur många men de är kul. Att ta det lite spontant så där. Jag älskar barn, för mycket ibland.
När en dörr stängs för en annan, så öppnas den för nästa. Lite tur känns de som om jag har, känns som om jag står där dörrarna öppnas. Iallafall i jobbet, det är en plats jag verkligen trivs på. Jag tror jag kommer må bra av att jobba inom kyrkan. Hoppas bara jag får arbeta inom någon bra där alla männsiko är lika bra som dom jag har träffat genom mina år. Kyrkan måste vara bland de bästa jag gjort i mitt liv. En bra dörr att lämna öppen, både för mig och andra. Den dörren kommer nog aldrig stängas i mitt liv, eller hjärta.
En blogg om Ett liv.
Just nu är jag så där super trött som jag oftast är, men ikväll är jag glad också. De roliga kan jag spara till imorgon, eller någon dag för iimorgon är en lång dag på jobbet och funderar på om jag sak överraska Erik med att sova där hos honom. Vi har roligt tillsammans, tycker om de sällskapet.
Har läst bibeln idag, eller en del av lukasevangeliet. Eller blev 7:36 - 8:3 så de var en del, den läste dom i kyrkan idag, tror jag.. jag var inte med när de läste evangeliet pga att jag hade söndsskolan. Det handlar om en kvinna som är syndare.. hon tvättar Jesus fötter och ber om förlåtelse .. och Jesus ger henne förlåtelse flr henens synder.. Men det är en rad som fastna i mitt huvud "Den som får litet förlåtet visar liten kärlek". Jag tyckte den var bra och stämde.
En blogg om Ett liv.
Amber som har en dotter med Gary som hon bråkar med väldigt ofta dom var där. Och man fick se klipp när hon slog honom när hon kallade honom en massa dumma saker utan att han gjorde något tillbaka utan höll fast henne lite lätt och gick där ifrån sen.. Tragist. Tycker så synd om deras barn! Dom bråkar alltid öppet framför henne.
Men Amber sa något jag reagerade på, något jag kunde känna igen mig i. Dom pratade då om hennes killval att Gary var jätte bra för henne om hon bara slutade att slå honom osv.. Men att hon har dejtat andra "fel" killar under denna sesong. Och psykologen frågade henne varför hon dejtade de här killarna och varför honinte försökte få ihop de med Gary.. Då svarade hon något i stil med att när hon är med de "dåliga" killarna så fick det henne att känna sig bättre. Att hon inte var så jätte dålig, medans när hon var med Gary som är så snäll fick henne att känna att hon bar avar elak då Gary var så snäll.
Detta kunde jag känna igen mig i för väll. För jag känner att jag faller inte för de snälla killarna, de säger inte klick och håller inte i längden.. Kan de vara för att jag känner mig sämre än dem och att de inte är värda mig? Medans när jag är med en "stökigare" kille är det mer okej att leva ut de jag känner, att är jag arg ja då är jag arg. Men det känns så fel att det får mig att känna mig bättre än den jag är tillsammans med...
Förhållade är svårt, känslor är svåra och så oförutsägbara. Jag vet att jag är inte redo att släppa in någon kille så där inpå mitt liv än. Jag är inte redo att kasta mig hejdlöst ut i fallet för att se om någon fångar än. För om Han (vem de nu kan vara) inet gör det så kommer jag behöva börja om på noll igen och det klarar jag inte av än.
Att vara tillsammans med någon, eller bli tillsammans med någon, är att hejdlöst kasta sig ut för ett fall. Man vet aldrig hur det kommer att gå men man är villig att chansa.. Man öppnar sig även att man kan bli sårad.. fast man kan också finna något helt underbart. Men man vet aldrig helt säkert.
Dec. 3, 2010.. tre år
Ett datum som för alltid kommer att finnas med mig, tro jag. Jag undrar om han ens kommer ihåg det, jag tror inte det.
Det är tre år sen nu. För tre år sen var jag glad minns jag. Jag kände mig som den gladaste och lyckligaste i världen. Jag minns inte så mycket vad som hänt innan den dagen mer än att det var en vardag. Jag vet att vi satt bak i bilen, hand i hand. Han som körde var i sen egna värld och det kändes nästan som om det bara var vi. Jag minns att jag smsa dig.. ett löjligt barn meddelande.. det stod bara.. "får jag chans på dig". Minns även hur det pirrade i magen av nervositet. Han tog upp sin Nokia 3310, jag minns det så väl. Jag rådnade när han tittade upp på mig.. Han dröjde så med sitt svar.
Jag var så nervös var det för tidigt att ens tänka på det... igen. Jag visste att han tyckte om mig men var det tillräkligt för att försöka igen? Minuterna gick och det kändes som en evighet. tillslut formade du löjligt bokstäverna J & A på mitt knä. Bilresan tog slut kort där efter vet jag och det var dags för mig att åka tåget från Linköping till Norrköping.
Jag vet inte längre om det är ett glatt minne att tänka tillbaka på.. i det förhållandet blev det väldigt mycket skratt och glädje.. men efteråt så var de ännu mer tårar och besvikelser än det någonsin funnits. Jag vill kunna säga "ångra aldrig något som en gång fått dig att le" men en del saker ångrar jag. Men många saker är jag glad för att ha upplevt.. jag fick växa som person med någon annan, jag fick se utveckligen hos en annan människa och jag fick en vän som känner mig..
Att vara kär och förlåta.
Det slog mig idag. När man är tillsammans med någon är det bara så mycket känslor, men hur vet man vilka som kommer lägga sig och vilka som kommer stanna och bli stakare? Man vet inte, de är de läskiga. Det är en chansning man gör hela tiden.. Kärlek växer fram. Jag vet själv, det tar tid att älska en männsika för den den är, men det är så värt att vänta och lära känna alla sidor av den man tycker om.
Jag vet, jag hade ett förhållande för snart 3 år sen. Vi träffades av en slump men satt praktist taget ihop efter den dagen. Men månaderna gick.. det var en rätt intensiv ålder att vara tillsammans då det hände så många förändringar i livet (studenten, jobb, känslor, kroppen, tankar, m.m) men månaderna gick och mesta del var det underbart.
Det hände så mycket i livet att man själv inte hängde med och det slutade med att en av oss gjorde ett misstag. Detta misstag gjorde så ont så det är obeskrivligt, skadade nog oss lika mycket fast olika. Jag kan bara säga hur jag kände och hela min värld rasade, jag drog mig undan från allt ville bara försvinna. Det var en hemsk tid i mitt liv.
Men efter ja något år och säkert mer började allt falla på platsigen. Jag hittade mig själv.. och vi började prata igen. För jag kan säga han var min bästa vän, han kände mig bäst på alla sätt och vis! Vi har pratat så oerhört mycket efteråt att jag vet att detta misstag skapades utav oss båda men även av att det blev så stora förändringar i livet. Så efter detta så pratar vi och även om vi inte hörs varje dag, eller ens månad ibland, så vet jag att han är en av mina närmaste vänner.
Jag vet också i efter hand att jag verkligen älskade honom. För jag bryr mig fortfarande, konstigt nog, på samma sätt eller nästan. Jag bryr mig om honom som min bästa vän, älskar honom fortfarande men på ett helt annat plan jag inte ens visste fanns. Nästan som en bror, fast nae inte bror heller, finns helt enkelt inge sätt att förklara det på. punkt
Kärlek är konstigt men alla behöver det och det är viktigt att få de. Peace!
Don't make a girl fall in love with you if your not ready to catch her
Jag har tänkt på det väldigt mycket. Vad tjänar det till att vara tillsammans med någon i 4 månader (som nu mitt senaste var) och vara über över glad i två månader för att sen gråta de två resterande månaderna för att inget går ihop, för att han inte kämpar nog, för att han ljuger eller för att inget känns som förrut. Jag känner att de är inte värt att kasta bort för det känns verkligen wast of time att lägga ner en massa känslor, lägga ner en massa tid och prioritera bort en del tid bara för att de sedan inte ska hålla eller bli bra.
Kärlek är en fin grej. Något vi alla borde vara mer rädd om. Något vi alla borde ta mer seriöst.
Jag är trött på att leka runt som ett barn. Jag är trött på att andra människor leker med mina känslor för att dra ut en fördel enbart för sig själv...
Don't let him fool you
Förstår inte varför allt ska kretsa runt kärleken, mr one. eller jo jag förstår, för det är underbart.. man bilir lyckligare om de är rätt, man förökar sig så, människan trivs tillsammans med andra. Det finns så mycket mer i livet att prata om och att glädjas åt!
