En blogg om Ett liv.

Idag fyller min yngsta syster moa 9 år. Hon växer allt för fort tycker jag! Hon börjar bli stor och förstå livets menning och en del problem. Nella & jag gav Moa en förmiddag med oss på stan. Hon fick lite hello kitty saker, vilket hon älskade. Sedan åt vi även på mcd. Hon berättade även att hon gjorde slut med sin kille, sin kille fatta! Hon är 9 år och är redan igång med killar. Minns ni hur dte var i början?  När man bra höll i handen och de var jätte stort, eller när man pussade någon jätte fort och blev helt röd i ansiktet.

Jag känner mig nästa lite så ibland. Springa in i hans famn och få en varm mysig kram, titta upp en bit och få en puss. Känna hur känslan av busighet kommer, hur fjärilarna i magen växer. Känna att man leer av att vara glad och titta honom i ögonen och se att han är glad.

Att vara ett barn med glädje i ögonen. Skönt nog är Moa fortfarande i sina bästa år då det inte finns så stora problem mer än att man kanske måste städa ibland eller vilken kille man ska välja att hålla i handen. För en tid sedan så har man verkligen fått känna på vad människor snackade om när dom sade att "oj tonåren är en jobbig tid av många prövningar och fråger". Skönt att saker och ting börjar ta form i livet. Jag börjar må bättre, igen.  Och en sak kan jag säga och känna "yes känslan" jag kommer nog klara av att börja äte helt normalt detta år! Jag känenr det, jag vill tro på det! det går alltid upp och ner men jag ska klå tankarna och känslan detta år!

Det är trögt att äta för mycket fortfarande och det är oftast då man börjar få tankar om mat igen men håller man sig till en måttlig mängd (vad jag tycker, kanske är lite lite ibland) så funkar det att äta! Jag försöker att utöka de lite då och då, men mår illa för mycket tillslut. Som i dag åt vi på donken åt lilla menyn, blev lite mycket. Men en annan gång klarade jag en hel bigg o:c! Det är en ren chansning vad man tror att man kommer orka oftast. men detta tänker jag ändra detta åt! Fick just mitt andra nyårslöfte här, detta kan nog bli svårare att hålla än mitt andra men försöka ska man alltid göra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0