Mina föräldrar.
03 jan.
Jag har världens bästa föräldrar (!), Mamma Carina och Pappa Alex.
Mamma Carina är 40 år ung och jobbar på en resebyrå. Hon är blond, vilket är lite sött. Hon älskar att fota, familjen (ink. hunden Ebba) och sommaren. Min mamma är min bästa vän, hon finns alltid där för mig (och mina systrar) oberoende vad det kan vara.
Pappa Alex är *host* 26 (33 år) och jobbar som elektriker. Han är väldigt smart och allmänbildad. Han tycker om motorcyklar och så. Min pappa är också min bästa vän, finns alltid där och vill försöka lösa allt som behövs fixas.
Under min uppväxt har mina föräldrar varit jätte stränga tyckte jag då men nu på senare år har jag insett att det är just det som har gjort dem till bra föräldrar! De satte gränser, tider att vara hemma och de prioriterade att vi alla umgicks mycket och ofta. Detta har inte bara gjort att vi (jag och mina systrar) kommer (förhoppningsvis) hamna rätt i samhället utan också att vi har fått ett starkt band inom familjen.
När tiden gick så fick vi göra mer och vi fick förtjäna tilliten de gav oss. Idag är jag 19 år och de ser sig själva inte som någon som ska bestämma allt (eller iaf pappa, mamma har lite små svårt att släppa mamma rollen) utan som en som ska försöka vägleda sina barn. Så de säger ofta vad de tycker till mig men sedan vad jag gör är helt upp till mig. Detta var lite jobbigt i början att få så fria händer men med deras stöd och ord funkar det bättre och bättre.
Jag älskar att vara en del av vår familj, älskar att vara mina föräldrars barn. Dom är inga föräldrar som jag behöver skämmas för, de är några jag alltid kan umgås med. Jag förstår inte hur de har lyckats att både vara föräldrar och mina bästa vänner för vad jag har hört är det svårt.
När jag blir stor ska jag ta med mycket av dem <3
Min första kärlek
02 Jan skulle temat varit Min första kärlek.
Oj detta känns så uttjatat men jaja ni får väl hoppa och läsa detta om ni tröttnat på dem.
Jag var 16 år och var på läger gården Gransnäs. Det var en läger utbildning för alla ledare i linköpings stift. Där träffades vi, där träffade jag Andreas Hjärtström, där började allt. Men den riktiga kärleken kom med tiden. Vi blev tillsammans en månad först sen så gjorde han slut för vi hade olika liv. Jag festade inte alls på den tiden och han två år äldre festade en hel del, han träffade en annan tjej (utan några känslor för henne utan ett annat sorts umgänge mer kompis) och jag var mer den familje tjejen som umgicks med vänner och bara hade allmänt kul utan alkohol.
Så i lite mer än en månad sluta vi träffa varandra, sen så bevisa han för mig att han skulle ändra sig för att han ville att de skulle funka. Där började allt.
Vi umgicks ofta även om vi bodde i olika städer. Mina föräldrar var rätt stränga och lät mig inte sova över fören efter några månader. Från dörr till dörr var det en 1 ½ timmas resande. Att han stod ut med de är ett under men jag var så lycklig att han accepterade mig som jag var.
Vi hade 7 månader, 4 dagar, 1 timma och 40 min (jag var så besatt att jag visste till och med tiden!). Vi lärde känna varandra på riktigt och lärde oss hur varandra funkade. Vi var som bästa vänner, han var den som visste/vet hur jag mådde utan att behöva fråga utan behövde bara titta. Han visste vad jag behövde för att må bättre oavsett vad det var.
Men tiden gick och vi utvecklades, vi växte och livet förändrades. Våra livssituationer ändrades. Han fick natt jobb, vi blev olika personer utan att märka det. Livet, tiden, ändrade oss och gjorde att vi gled ifrån varandra utan att märka det riktigt själva. En av oss begick ett av de störta misstagen, den andra blev så sårad. Bara att tänka tillbaka vad som hände då, hur jag verkligen mådde efteråt får mig ledsen. men det som får mig att gråta kommer dag 24 (bland annat måste jag säga).
Men det var min första riktiga kärlek, båda glädje och sorg. Men jag lärde känna en människa för livet (hoppas jag). Och kommer alltid älska honom på ett eller annat sätt.
Männsikovärde?
Kan du säga att en människa som har våldtagit en massa barn eller en mördare har samma värde som du? Kan ett människovärde sänkas beroende på handlingar? Eller livs förutsättningar... Jag vill inte tro att det är så. jag vill kunna säga att i varje människas ögon ser jag gud. och att de är lika mycket värda som vilken människa som hellst. Men känner jag verkligen så innerst inne? För det viktigaste är inte att säga det utan att känna att det är så.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg men jag har fått mig en tankeställare.. För igår såg jag ner på en kille (eller pojke som han vill vara) just pga en/flera handlingar han har gjort. Han har ints samma värde i mina ögon men har han minskat i sitt människo värde? Det hoppas jag inte, tror jag inte.
Daggmasken
Länge sen jag skrev, jag vet inte vad jag ska skriva finns så mycket men ändå inget alls.
Jag har tänkt en del på daggmaskar. Vi har det rätt bra vi människor tänk dig daggmaskens svåra kamp! När det är sol ute vet ni då är det så torrt ute på marken så daggmasken kan inte vara på marke för då torkar han ut och dör. Hans mat finns förövrigt även i jorden, så han behlvare vara där och göra jorden bättre och fin.
Men när det börjar att regna serrö då blir jorden för blöt för att den ens sak kunna vara där, för då kan kan drukna och dö. Så när det börjar regna måste masken vara snabb nog att gå upp ur jorden! men det har just börjat regna och har masken riktigt otur så lägger han sig mitt i en vatten pöl! Och så drunknar han ändå.
Men masken har en jätte bra egenskap, att om man delar den så lever ena delen (eller kanske båda, minns inte jag får alltid ångest när jag råkat göra de).
jag slog just upp daggmask på wikipedia för att många säger att de parar sig med sig själva, och de måste väl också ligga i bra egenskaper kategorin? för vem behöver då någon annan? Så stod de att daggmasken inte var på marken efter regn för att de kunde drunkna utan för att då kan byta vistelseort utan att bli uttorkade.
Och angående parningen, de är två königa MEN kan inte göra de själva ändå!?! De behöver varandas Säd (som de stod så fint). Så lägger dom ägg tydligen ^^.
Detta inlägg blev minst sakt konstigt!
Ibland har jag blonda tankar som mamma, men antar att de liksom är jag!
En blogg om Ett liv.
Jag har varit glad sen igår, konstig känsla. Är det möjligt att känna både glädje och sorg samtidigt? Glädje i sorgen! Där satt den... För nu, när jag precis har lakt mig i sängen och har sett Avatar med nella och två sovande föräldrar så känner jag mig totalt förstörd. Han saknas igen... Eller någon, som han uttrycker det! Den smärtan, tårarna, förtvivlan, den ensamheten som uppstår... den är outhärlig. Jag vill inte det här mer, jag borde skriva dagbok också allt ska inte komma ut här, en del är privatare.
Jag har fått ett problem som inte syns på utsidan, än, men det ligger där och gror till sig. Jag äter dåligt igen, kanske inte såligt men sämre. Jag kan inte äta, maten klumpar sig i min mun till en gegga som inte vill åka ner i strupen. Känner inget behov av att äta.. inget som är super gott, Jo ostbågar igår! Jag kan inte äta helt, jag får inte ner mer jag blir full. Om det inte är jätte god mat som lax, men det fanns ett stop där också. Jag mådde illa. Jag vill inte ha det så här långre, jag har gått till skolsyster för hjälp igen.
Men ingen kan ta bort smärtan, ingen kan få hans ord osagda. Ingen kan ge honom viljan att ha mig vid sin sida igen. Ingen kan få honom att älska mig på riktigt eller så som jag älskar honom. Ingen kan få honom att sluta göra mig illa. Ingen kan få honom att vilja vara med mig... JAG VET, men jag önskar det fanns ett sätt.
Jag borde sova. har för lite mat i tanken och ska upp redan vid sju imorgon för att åka till Historian för att träffa Emma! det är valborg imorgon och jag har inte en aning om vad jag ska göra. Inget kan bli bättre än förra årets, den var perfekt. Helt nykter utanför linghem, saknar och ångrar att jag sabba allt. Men lyckas finns där och då är jag fortfarande nöjd, för någon annan skull!
En blogg om Ett liv.
Idag ska jag skrive något glatt... För mellan de dåliga tiderna så är jag faktist glad, men får bara för mig att skriva när jag verkligen är nere (Vilken Emma fick mig att få upp ögonen för).
Idag så hade jag sovmorgon till klockan 13.30. Så jag åkte in till stan vid tolv för att gå en sväng med mamma & moa. Moa skulle köpa toppar, för hon börjar få tuttar xD hahaha hon är 9 år, skrattar lite och snuffar till henne över de s må bröstvårtorna då och då lite kul så där. Men så blev det skolan, trodde jag ja! vi var endast 6 st som kom till lektionen så han sade att vi fick närvaro och gå igen...
Så jag knalla ner på stan för att möta upp pappa. Blev ett armband och sen även new moon filmen!! Den blir att dregla till i natt innan jag somnar! jag köpte även en ny vår jacka. Sedan åkte jag ner till resecentrum, gick på bussen, så ringde Emma så jag gick av den igen xD Åkte till stan.
Där strosade vi runt och pratade. Emma gör mig så glad, är inte tyst en sek när vi träffas! älskar att glöma verkligheten med henne, tack ängel! Vi gick på stan, eller jag gick efter Emma xD Så åt vi lite glass och skrattade. Tog bilen till ingelsta, maxi huset. Där vi gick u butiker mer.. In på carlings. Där kolla vi fribiljetter och hittade en kille som raggade på mig xD kändes smikrande, undrar om man sak gå tillbaka?
Blev att åka hem och äta mat i vilket fall och sedan iväg med min bil för att stor handla med familjen. tycker om att köra min bil! Gick inte heller vilse i affären idag, trotts att jag gick själv. Men att handla fick mig att tänka.. Och ikvällen är lika jobbig ännu en gång. Men mer negativs än så blir det inte i detta inlägg!!!
Tittade nyss på desperate housewivs vilket var väldigt roande. Dock bara jag och mamma ikväll, Nella är iväg och firar en 18 års dag med tårta och så och Sarah är i Italien med jobbet. Underbart låter det. Men ska ta och spela harpan några gånger.
ha en bra natt, jag ska till skolan imorgon igen.
En blogg om Ett liv.
Allt för mycket i mitt huvud som surrar, det är som om han leker med mig och mina känslor. Som om han bara tänker på sig själv och inte någon annan, som om han kan hoppa lite hur han vill.
Alla säger till mig att han inte behandlar mig rätt, att han inte alls är värd mig. Att jag borde komma över honom. Det finns någon så mycket bättre där ute för just nu. Att man måste kyssa många grodor innan man hittar prinsen bland dem.
Vad händer om jag redan är fast? Om jag ser honom som en oslippad prins... Som en som är minst lika rädd att hoppa in i något som jag, som hellre inte kämpar och tar ett säkert kort för att inte bli sårad... jag önsakr att jag också hade "ett säkert kort" någon stanns... Det blir bara svårare och svårare att hitta någon man kan stanna hos.. Man blir sårad om och om igen, för varje gång stänger jag mig en bit och nästa "prins" blir lidande av det.
vad gör man när man vill men ändå inte?
Jag vet inte ens om jag kan lita på allt, allt som kommer ut ifrån den där. Om det går att ta det seriöst eller om man sak ta de som "han var full". Inget minne finns kvar dagen efter ändå.. allt känns för jävligt. Hade inte spelat någon roll vad jag sakt, för dagen efter skulle det bli som bortblåst ändå.
En blogg om Ett liv.
Det började med en lite halv förfest hos Jone, för att sedan gå ut på krogen Hugo. Där var det inte alltför kallt på uteserveringen. Det är mysigt att dom har öppnat där nu tycker jag! Vänner bjöd snälla som dom är, tack så oerhört mycket. sen sket sig min underbara dag, på något som skulle ta "2 sek" som slutade i tårar och förtvivlan. Blev en lång väg upp till Mcd för ingen mat alls. Så blev det skjus hem till Jonte där jag faktist skulle sova. Väl där så ringer det och det slutar med dåligt humör, svordomar och tårar. Tårar som rann ner i timmar, där låg jocke och försökte lugna mig. Det gick inte och få kontakt med mig gråt så jag tappa andan. Så somnade vi, han tröstand och jag i hans famn gråtande.
Lördagen vaknades über tidigt. inte alls så bra med tanke på att jag somnade jätte sent också. Men jätte trött och jätte bakis vaknade jag även till liv igen och kände att "jag hatar den här dagen". Jonte påminnde mig om mitt efterlängtade bad, så jag knallade in på toan och slängde ner mig i badkaret en längre tid. Där låg jag, helt förstörd och bara helt tom. Helt Tom som ett skal. När jag väl gick upp så släppte baksmällen lite mer, vilket var bra.
för vid 13.15 så stod det Busfabriken på schemat med Nella, Moa, Wilma och Alex. Att springa runt där är som ett träningspass och alla vet, tränna efter en stor baksmäll är ingen höjdare! Orkade med 1 ½ timma, sen dog jag i en stol med mjukglass som jag inte orkade alls. Hemma blev det mat, vilket också var en mindre hit även om den var super god! Så insåg jag att jag var tvungen att börja leta kläder då jag skulle med Jonte A till hans kollega på fest.
Min morbror ringer sjuk och undrar om jag kan ta kusin Emilia ett tag då båda är sjuka och behövde vila sig. jag dissade förfesten i två timmar för att leka med emilia. och säga "hej hej! *prutt ljud med läpparna*" Jätte kul, älskar det! Sen när hon sov så begav jag mig till S:t pärsgatan där Jonte virrade bort mig. Där blev det dricka och stå hej med äldre människor i morbrors ålder vilket faktist var roligt.
Vi kom ut till hugo vid halv två, fullt av folk! Jonte försvann lite sött :) medans jag och öhman sprang runt och dansa och hade trevligt. Sedan blev klockan tre så oerhört fort! så blev det en omväg på kungsgatan och sen mcd! taxi där ifrån till klingsberg. Taxiföraren var jätte konstig! han försökte tigga cigg och var jätte otrevlig.. ingen dricks skulle han få även om han försökte tvinga oss att ge det! han ville inte ha min dricka förstår inte vad han ville ha dricka för då?!
Hemma hos Jonte blev det prat prat och nattinatti :) En skönare natt än natten innan, skönt att prata med någon tills man somnar, saknat det.
Idag har jag kört min bil, som alex köpte igår. den rullar på jätte fint! och trodde aldrig jag skulle säga detta men jag tycker verkligen om den bilen. Nella har även tagit håll i öronen idag! hon är så söt så <3
Nu blev det långt, vi hörs!
Jag klarade även teorin i fredags, skulle bli min glada dag!
En blogg om Ett liv.
Jag har använt linnet, linnet som luktar som han. Nu luktar det so jag igen, det gör ont att lukta på de och inte känna. Jag vill, jag vill inte. Jag klarar de, jag orkar inte. hur kan allt pendla så mycket?! ikväll är jag på botten igen, jag var och hämta mina kläder, eller en del för id hittade inet alla kläder. Hur jävla svårt kan det vara? men fick det viktigaste min rakhyvel, går inte att göra något alls utan den vidrigt annars. tack till ängel Rudi som orkar höra på allt, som orkar ta den smällen som han borde få. Men han är udda, han vill inte. han bryr sig inte, han älskade mig inte... jag var en av alla de andra som gick på det han sa... allt gör bara ont igen.
Min gris är hemma igen.. undrar om han ska få gå ner i påsen under sängen till sina andra godsedjur vänner eller om han ska få vara i min säng med med lilla kaninen som sover i min hand varje natt. kaninen står ut med mycket. Gosedjur är bland det bättre som finns, sviker en aldrig! Dom måste juh också ha känslor, right?
En blogg om Ett liv.
I skolan var det mest blandat. första läraren fråga om jag var nere eller bara trött, höll på att bryta ihop som gjorde att alla stanna upp -.- så han slutade fråga. sen kom Historian på skolan, jobbigt. Alla vänner, alla kramar. Funkade att hålla upp det ett tag. Tills Tessan kom, tårarna rann bara när hon krama mig och viskade i mitt öra saker som bara hon kan mena med sådan styrka.
Sedan dränkte jag mig i skol arbete. Pratade med Jenny C, tack gumman! <3 projektet börjar ta form, måste bara hitta mer folk (får se). Sen blev det samhällkunskap B, hatar den lektionen. Så var vi tvugna att gå på jävla politik debatt.. höll juhinte direkt tankarna borta ifrån de jag vill fly ifrån. Tur att det fanns folk som var på att smsa idag. Tack, betyder oerhört att bara sända iväg ett sms! <3
Efter de blev det körskolan. Tog spårvagnen. Nu kommer det roliga idag. Det var en flicka som satt vid mig hon kansk var 5-6 år, hennes mamma sa längre bort i från henne konstigt nog. Så träffa hon lilla tjejen en kompis i samma ålder, dom kände tydligen varandra inte så bra, de satt och snackade om lördag och allt godis man får äta. Sen kom det "vart är din mamma, är hon din mamma" och hon tittade på mig som satt mitt emot dem! jag skrattade inombords så de gjorde ont, ser jag så gamal ut?! Hon visade sin mamma för henne och dom skrattade och sa "jag trodde det var hon" och peka på mig. jag fråga lite försiktigt " trodde du jag var hennes mamma?" hon nickade lite försiktigt. så jag fråga " tror du jag är tillräckligt gammal för att ha barn?". Då sa hon glatt "ja, du ser vuxen ut". Hon kunde inte gissa hur gammal jag var med hon tyckte de var kul när jag sa att jag var 18 och sa " då är du vuxen, du set vuxen ut". hon log jätte sött.
Sen gick det mindre bra på körskolan klarade inte fasen jag höll på med, blir att återvända imorgon. så nu hart humöret bara blivit sämmre. Låser in mig på mitt rum, kan inte gå och vara sur på familjen! var ute och skulle springa med Hunden Ebba, men hon sprang så sakta så imorgon får jag göra det själv! Körde pilates bollen idag, hoppas de tog något!
ha det bra, jag försöker mitt bästa! men det är svårt...
Vill höra av mig, men är så blå ögd att jag tror han sak göra de, men tror inte han skulle få för sig det.. Gör ont. Vill bara veta att han mår bra, då kanske jag mår bätter? för då kanske de var rätt, även om det känns så fel i mitt hjärta! Älskar honom
Ibland känner jag mig som en sten.
Ibland känner jag mig som en sten.
Den bara ligger där på marken
men
vi går på den.
Vi sparkar till den.
Vi tar upp den för att kasat iväg den,
eller bara för att leka med den ett tag.
Sen finns det dom
som faktist tar upp en sten för att titta på den,
för att känna på den,
för att sedan spara den för evigt <3
Ibland känner jag mig som en sten, som idag.
jag känner mig som stenen som alltid blit sparkad på.
Eller blir upp plockad endastför att bli bortkastat genast.
Eller för att leka med en kortare tid.
Det gör ont.
En blogg om Ett liv.
jag vet inte riktigt omjag har fattat de än, jag har gråtit i många timmar nu. men tror inte jag har förståt än att han är borta, ifrån mitt liv. ingen som kommer ligga där berdvid mig och hålla om mig när jag är sur. Ingen att åka till, ingen att spendera tid med.
det känns så ensamt, det är en tomhet som har uppståt. Känner mig nästan känslokall, ända känslan som tränger igenom är ensamheten och sorgen. Tårarna rinner och det finns inget stopp på dem.
jag har legat och kollat på gamal historik vad vi skrev på msn i början. GUD vilken skilnad ifrån nu, vad han var underbar då! han ny års löfts (som han bröt) var att "älska mig tills han dör". Eller att inte såra mig, de har han nog lyckats minst med. Får vi se hur lång tid det tar innan han bryter näsa med.. för han kan inte älska mig tills vi dör om han inte är med mig.
Nu är jag kall och dum igen. Va fan jag orkar inte med det här, det gör så ont i hjärtat. För er som inte vet om det så gjorde jag och andreas slut idag/kväll. kl är 23 och de hände vid 20 och jag kan fortfarand einte förstå de. jag vet inte hur det här ska bli bättre men alla säger att det är för de bästa detta hände. För "han var inte bra för dig", hjälp de låter hemskt. Jag vill med se de dom ser så jag kan gå vidare, vill jag de?! Jag vet inte.
Jag är nere igen. jag känner att jag knappt orkar. Pratade med pappa alex idag när det precis hände, låg och grät som ett litet barn i deras säng. men efter en lågt samtal så tror jag han fick in några klocka ord. Kärkortet, skolan sen tänka! men då lär det vara försent för att ha honom vid min sida igen.. kanske är bäst? BLÄ
kan inte sova, det är en fluga i mitt rum också! jag börjar tidigt imorgon -.- Neej skolan är tråkig nu. Gå som en Zombi är inte kul. detta inlägg blev konstigt...
En blogg om Ett liv.
ögonen rinner,
tårarna rinner ner från ögonen.
ner emot kinden och landar på kudden.
Magen har en konstig känsla,
hjärtat känns helt mosat.
vem hade anat vad kärlek kunde göra?
Hur kan man gå ifrån lycka till botten?
Spelar ingen roll vad man gör, att slå emot botten är oundervikligt!
Att hitta lycka kan vara svårt för en del, mig,
medans andra lätt hittar de inom en vecka igen.
vad är då menningen med nuet?
Ögonen rinner,
tårarna rinner ner från ögonen.
hjärtat känns mosat,
lungorna får ingen luft mellan snyftningarna.
Allt som var innan känns meningslöst.
Löftena man fick känns falska,
Sårandet var/är ofrånkomligt.
Aldrig hade jag trott att jag
skulle bli behandlad så här efter alla löften.
Ögonen rinner
tårarna rinner ner från ögonen.
En blogg om ett Liv
______________________________________________________________
Jag startade denna blogg av en anledning.. Att jag hade problem att äta, problem med tankar och problm att äta bland andra människor än min familj. Det var ett problem som inte syntes utåt om man inte umgick med mig en hel dag. Det var ett problem som min familj käpmade med på olika vis och det påverkade oss alla på ett eller annat vis. Det gör ont att tänka vad att avstå från måltider kan göra i en bra familj.. Alla mår dåligt tillslut, jag underskattar nog min familj. Vi är en unik och väldigt nära familj som hjälper varandra med både de ena och andra och det är jag så oerhört tacksam för! Finns inte ord till hur vi har de, jag trivs där <3
Anledningen att jag tar upp detta gamla igen är att detta är inget som försvinner.. Detta är något som kan komma tillbaka när som hellst... av vad som hellst. När jag gick och pratade med en massa olika utbildade människor så kom de alla fram till att oftast när något i mitt liv blir svårt att hantera så kommer problemet tillbaka. Så jag vet med mig att när något stort, ibland litet, så kan mat lusten försvinna eller så kan jobbiga tankar komma tillbaka.
Nu har det gått en tid då det har varit svårt på många olika vis. Och det började med tankar kring mig själv. Det slutade med att man åt mindre, som ledde till att man hoppar över en del mål. Detta gjorde jag rätt omedvetet. Men nu har jag fått upp ögonen mer, och jag ser det tydligt, det finns ett problem med maten igen. Jag äter mindre men hoppas sällan över måltider, vilket är bra! Jag äter även i matsalen och gör jag inte de försöker jag hitta någon lösning så jag får i mig något.
Jag skriver det igen, jag skriver inte detta för att folk ska kunna läsa detta och sedan gå och snacka om att jag vill att folk ska tycka synd om mig. Utan för att jag tycker att det hjälper en aning att få lätta på det jag tänker. Jag vet att min kära mor läser min blogg och kan ta del av vad jag känner, när det blir svårt att prata om varför jag mår dåligt över maten skriver jag och det vet hon, bäst som hon är! <3
En blogg om Ett liv.
Efter en mysig och lite stressig morgon så blev det bussen till skolan med älskling <3 Att de kan vara så mysigt att bara sitta och hålla i hans hand på bussen på väg till skolan, är det mörjligt att bli lite nykär igen i samma kille?
Väl i skolan så så var första lektionen inställd, väldigt irriterande! men då blev det att gå till skolan, då jag var på garvaregatan. Blev att rätta till projektet lite...
i skolan blev det mentorstid och religion. Nu vet även min mentor när det är dags att köra upp och så, måste juh ta ledigt och skit -.-. Religionen är rätt intressan, vi håller på med islam. Det känns så anorlunda, intressan.
Sen blev det en lunch på resturang med tjejerna, det var mysigt. Var länge sen jag umgick med dem! Så de var tur att vi gjorde de, kul att prata av sig lite så där.
Efter en underbarr lunch buffé av thi mat så blev det att knalla till körskolan för lite tester och körlektion! Fick lära mig hur man kolla bilen inför uppkörningen, kan juh vara bra att veta (Y). så körde vi lite på farter, rondell och ja lite i stan så där. Kändes bra. Hon som är väldigt kritist sade att jag faktist körde bra utan fel, känns skönt!
Nu sitter jag hemma och väntar på att klockan ska gå för att åka till älsklingen, är på mys humör idag verkliegn! Ska ta bra skor dennagång med. Vi spelade fotboll igår, och jag hade ballerina! Det var inte så smat måste jag säga.
ha en bra solig dag. Kramar
Bibel
1 Allt har sin tid,
En text jag har tänkt mycket på idag. Även om allt står rakt upp-och-ner så säger den så mycket mer under allt.
projekt redovisning
Äntligen kan man köpa biljetter till min projektredovisning! Som är den 20/5 kl 18.30. det kommer endast få plats 42 st så först till kvarn!
det kommer bli en kväll med temat musik, då jag har ordnat olika lekar med musik som innehåll. sedan bjuds det även på enkelt fika och självklart pris till de lag som vinner :)
Välkommen!
En blogg om Ett liv.
I fredags blev jag uttvingad på krogen. Sofia ville så järna ha med mig. Efter mycket kläder provning så valde jag att ha byxor (som jag har allt oftare nu för tiden) och syrrans tröja som är 140 i xD Så fick hon ärven sminka mig så var jag redo. Vi kom till jonte strax innan hlav tio och skulle vara där halv åtta, alltid i tid! jag blev näst intill nykter, hade en vidrig cide med mig (som jag märkte när jag kom dit). Så blir de när man planerar att vara hemma och går ut ändå, man får vara nykter. Så efter ett glas grog och typ en cider så gick jag, sofia och killarna ut. Hade en jätte roli utgång för en gång skull, den bästa på oerhört länge! Så kom jag hem skapligt (vid halv två) och var på ett strålande humör. Älskar sofia och hennes energi!
Sen blev det lördag. den 10/4. den dagen så hade verkligen allt krockat! Jenny C firade sin 18 års dag, Emma L firade sin 20 års dag och Jenny K hade inflyttnings fest. Och om inte de var nog så hade min kusin Emilia sitt dop också. Släkten går alltid före allt så jag gick på det fina dopet!
Emilia var duktig och rätt glad genom hela dopet, hon grät inte ens när hon fick vatten på huvudet! Efter dopet så var vi i församlingshemmet och åt en massa olika grejer. smörgås tårta av två olika sorter och efter de så var det även ett lass med fika framme som jag, nella och moa hade hjälpt till att göra. Sedan var de alla paket alla hade kommit med som skulle öppnas! vi var ca 70st och en del kom med flera så ni kan tänka er högen dom fick gå igenom!
hon fick sandleksaker till sommaren och en blomm grej att ha i munnen och pilla på av oss. Som hon för övrigt öppnade och började leka med direkt! min Morfar som knappt lämnar hemmet kom även till dopet, var kul att se. hoppas han kommer när jag tar studenten! Efter dopet sov jag även hos Andreas.
I söndags vard et kyrksöndag i s:t johannes. kom vid 12 och då var den inte klar än, så fick nattvarden ^^ Brassarna skulle följa med mig hem, men efter mässan så är det så många som vill prata med dem så vi blev kvar en timma efter mässan. Väl hemma så trodde de att min mamma var min syster! haha. vi fick lassage och så tog vi en promenad i skogen. Moa lärde dem ett nytt ord *bläää* som de gick runt och sade.
Sedan så åkte vi till stan igen för att träna lite ki box. var orehört kul med tanke på att jag inte tränat på flera månader så mitt gym kort gått ut. kände hur mycket jag saknar att träna. jag bhlev helt slut i hela kroppen av att boxas så kom jag hem helt död och dammsög hela huset då det var min tur.
detta blev ett långt inlägg, hoppas du fick lite vettig info :)
En blogg om Ett liv.
En blogg om Ett liv.
Som ni vet så bor nästan hemma hos min kille Andreas och så bor jag hemma hemma i Jursla (inget konstigt än). När jag är hemma i Husby så är de lite pinsamt att tex släppa sig (Nu börjar de konstiga) alltså så som att fisa. Hemma hemma i Jursla så tävlar vi om vem som kan fisa högs. tex jag har mitt rum längst bort ifrån min yngsta syster Moa, 9 år. Vårat "mål" brukar vara att fisa så att den andra hör och skricker "ooooooooh" med en äklad ton. Och så skrattar vi som idioter, även vid matbordet har vi en konstig grej.
Vi är endast en man i huset (vanligtvis) och fyra tjejer/kvinnor. När vi sitter vid matbordet låter de som en hel skara tonårskillar som sitter där. Min äldsta lilla syster, Nella, hon rapar som en man! sen kommer moa och där efter jag eller mamma. och Sist och minst Alex. vilken familj gör så vanligt vis? Och den vanligaste frasen efteråt är "jag är en man på insidan".
Så hur kan något så vanligt vara så pinsamt borta? hyfs kanske? jag vet inte, men mamma skratt anär jag pratade om de.
något annat som har legat på huvudet ett tag är hur olika man är uppfostrade. Min mamma Carina har alltid gjort en så stor grej utav att peta i näsan. det var något man verkligen inte fick göra, man fick nästan en stor ut skällning om man gjorde de om att de gör man faktist på toan, punkt! Medans att släppa sig lite hur som hellst inte var alls lika farligt utan de kom med ett leende att nae man kan gå på toa och ett skratt efteråt. Så de tog man inte lika allvarligt.
Nu när jag har börjat leva (nästan) med någon annan så har jag märkt hur olika de är för alla. min älskling Andreas han tycker de är jätte pinsamt att fisa i min närhet. Medans jag aldrig i hela mitt liv skulle peta i näsan i hans närhet men att fisa inet är sååå jätte farligt. Att de kan vara så olika, lite kul!
God kväll kära blogg läsare. antingen sitter ni och as garvar vid detta lag eller så tycker ni att jag är allmänt störd. Vilket som så får ni ha en bra kväll!
