En blogg om Ett liv.

Igår var jag ute på krogen igen, på hugo. Ja som alla vet som läser detta så har mina problem med maten vuxit en del.. Och det gjorde att jag inte alls tänkt på vad jag åt den dagen. Som resulerade i at man blev rätt lullig. Men jag kände verkligen att jag hade kontroll fortfarande och klarade av de. Jag åt faktist en halv pizza i kyrkan! kändes bra att få ner hela och när vi pratade om att pizza är igentligen inte jätte onyttigt. För oftast klagar alla på osten.. Men vilken människa klagar på att de äter för onyttigt om de tar två makor med ost på? inte alls många. Det blev lättare att äta då, då kyrkan även är en trygg plats för mig.

Först var det förfest hemma hos Gustav som fyllde 18. Han kom för övrigt inte ens ut, illa! Men men. Vi slutad på Hugo. Inge dansgolv och lite lite utrymmer tycker jag allt. ingen direkt hit.

Men jag kom iallafall hem mycket gladare och väldigt trött. Slutade med att jag drack 1 ½ glas vatten. Det sitter långt i i huvudet att dricka vatten om man druckit, det är rätt bra faktist! Men jag var så extremt trött så blev  inte ens något toa besök utan direkt in till sängen, där det faktist var varmt för en gång skull pga att mamma har sytt ett skynke i trappen som gör att värmen går in i mitt rum istället för att åka ner. Jätte bra! Men jag slocknade när hvudet nuddade kudden.

Jag vaknade första gången vid 6. Hörde alex klocka några minuter över och insåg att jag kan inte gå och uppehålla toan om han sak gå upp så där låg jag illa mående och kissnödig medvetande om att sminket var helt utmosat i ansiktet. men Somnade om på något vrikat sett och vaknade halv åtta.

Sedan dess så mådde jag så illa. Avbokade även min tid på hälsostudion pga att jag skulle inte klara av att åka bussen. Vet inet hur många ggr jag sprungit till toan idag för att få upp det lilla jag har i magen. Men eh de är sådant som händer.

Men jag lärde mig att  jag måste äta mer och bättre om jag ska dricka alkohol! även om det bli billigare fyllor så är det inte värt att må så dagen efter! För de var för jävligt att må så illa. att spy och må illa är det värsta jag vet! Blä.

Men vid två mådde jag bättre, fick i min lunch med! Sedan blev de en timmas promenad med henrik och Ebba i skogen. Mycket trevlig kille måste jag yttra mig om, jag trivs i hans sällskap! Han är en bra människa och vi har extremt mycket att prata om. tror vi båda gillar att prata mycket och de funkar att vi gör det också. Vi lyssnar på varandra och pratar som bara den om allt. jag är s¨å oerhört ärlig emot honom (inte för att jag är så stängd med saker  i mitt liv osv) men med honom känns de bara så naturligt skämms inte eller så heller. Känns bra!
Skulle varit och sett på film med honom nu. Men Alex ville sova bra eftersom hans kulle till jobbet imorgon (och jag förstår honom!). Sen så stör de om jag komme rhemmitt i natten för Ebba skäller och de vaknar och sedan vet jag att de sover sämre om vi inte är hemma. och ett argument var självklart att jag ska upp tiidigt för att passa Moa och Ebba imorgon bitti!

Klockan 15 imorgon <3
Inköp tills 15 imorgon:
Hallonkräm
piggelin
salt utan jod
blir nog bra!

Äntligen sitter jag i Norge! Det blev en rätt sen kväll igår med prat och skratt!
Famor hade  även skickat med piroger och kakor att sitta och äta på :) Där satt vi och prata och hade det bra, jag blve full i magen fort som vanligt. De såg lite chockade ut när jag jag inte fick ner mer än en pirog och ett glad att dricka. Känndes inte så kul.

Men jag älskar att vara här, får se hur svårt de blir med maten.. För de vet inget och jag tror inte jag kommer yttra mig om det heller. för de problemet ska vara borta nästa gång jag träffar dem. jag hoppas det!

Jag har ett problem som inte syns på utsidan. Jag föröker bevara det på insidan av mig själv, tills idag. Från och med idag ska jag blogga om mina jobbiga tankar och känslor. Får se om någon läser och följer det.

Observera att jag bloggar inte om detta för att folk ska tycka synd om mig. Utan för att själv må bättre, för att inse att så här ska det inte vara. Att berätta det för mina närmsta vänner eller familjen tog en evighet, så detta är ett stort steg i mitt liv. Självklart får ni som läser fråga mig saker om de, jag svarar gärna!

Jag har blivit mycket bättre på att äta sedan jag berättade för mina närmaste vänner att jag hade problem med detta men även att ha sakt det hemma hjälpte extremt mycket. Att ha en mamma som går upp varje morgon för att göra frukost åt alla sina barn och sedan en fast måltid klockan sex varje kväll. Familjen märkte att något var fel och tog verkligen tag i det när det fick reda på vad det var. Spelade ingen roll vad jag äter, bara jag göra det. Frukosten har mamma alltid koll på att vi går upp och äter den går inte att undan komma. Lika så middagen kl 18.00 som serveras hemma på så vis har jag fått lite mer kontroll över mitt ätande. För mina föräldrar lagar alltid mat och sparar om jag inte kommer hem pga olika anledningar.

Men räker verkligen två mål om dagen? Och räker det med att inte prata om det? nej det gör det verkligen inte. två mål är allt för lite. jag föröker uttöka mer och mer och även träna så att jag känner att jag förtjärnar maten jag äter. Sedan pratar jag även med skolsyster rätt regelbundet samt kuratorn när jag känner för det. Men även en del kompisar har varit till stor hjäp genom detta. Det har gjort så jag klarar det bättre även om de inte alltid förstår och håller med om mina tankar.
Jag sökte även hjälp på BUP, men eftersom jag stod stilla i vikten och inte rasade i vikt var jag inten intressant för dem. Jag hade redan en massa människor att prata med i min omgivning, som både förstod, inte förstod och inte ville inse problemet.

Min biologiska pappa tex, han förstår inte alls vikten i problemet. Han äter själv bara två gånger om dagen och allt funkar så bra för honom. En människa ska äta ca 3-4 timma, inte ett mål mat varje gång då utan frukt och mellan mål är då med räktat. Det kan vara lite jobbigt att han inte förstår ibland då han ofta vill äta skräp mat (som för övrigt ger de jobbigaste tankarna att ta itur med efterår). Han tar väll tag i problemet på sitt egna sätt, han förnekar de mesta.

Men Chilenare (eller om de bara är min släkt) är väldigt öppna och lite för ärliga om vad de tycker. Som min far sade för några månader (som fortfarande sitter kvar i mitt huvud) " du ser jätte tjock ut i den där vinter jackan, den kan du inte ha". Eller som för något år sedan då min faster kom till Sverige ifrån Norge "oj Zara, vad stor du har blivit runt höffterna. Kanske inte tjock än men större. Lite kvinnligare". Det är även väldigt duktiga på att kommentera om någon har gått upp i vikt eller är allt för small. Det är påfrestande för mig, jag som inte är allt för vann att vara med dem att höra dem gnälla över det. En an mina kusiner hade ökat i vikt rätt kraftigt, de kommenterade det så mycket att han mådde dåligt över det och slutade äta godis slutade dricka läsk. Tillslut började han att växa och ge och med att han växte och inte åt lika mycket socker blev han jätte small och får nu höra att han är överdrivet small. Förstår inte riktigt grejen.

Kroppen mår inte alls bra av att leva så här, jag känner det själv. Jag har snålt om energi till annat än de lilla jag gör. Jag vill träna mer, jag vill gå ut och gå med hunden långa promenader, jag vill kunna gå på stan en längre tid utan att känna mig förstörd, jag vill kunna äta i matsalen i skolan igen men för att orka allt detta måste jag ha energi genom mat. Och det tar tid, jag ska låta det ta mer tid. Även om det har gått ca ett år sedan det började och var som värst. Nu ska jag ta en annan väg och se om det hjälper mig.

Jag ska blogga om min mat, om tankar och allt där i mellan. Välkommen att följa det.