En blogg om ett liv

Har varit på lägergården gransnäs typ heeela dagen.
Jag älskar de stället, det finns så mycket att minnas där.
Mesta positivt.. och idag/kväll skapades nya <3
 
Mässan var helt underbar och lite väl känslosam tillslut med sång, bön ch nattvard.
Var lite jobbigt att vara där ändå, Erik skulle ha varit där med mig..
Har vetat om de länge att han skulle med helt plötsligt vände livet och han skulle inte längre med till bästa platsen på jorden. Jag tänkte ta med Nalle först, men han blev nedbäddad i sängen.. Ångrar nu i efterhand att han inte följde med.. Nallen och Erik. Belv så jobbigt att jag inte alls sov hemma hos Helen utan åkte hem till familjen och Nalle. Nu ligger jag och Nalle här i min säng. Och myspyser en aning, Saknat honom.

Saknat gransnäs, människorna.. glädjen och allt som ändå är där. För trotts att jag var lite vilse där ett tag i känslodramat så kunde jag känna det är okej där. Det var så jag kände det var så jag var.. och det är mer än accepterat där. Älskar människorna där, dom som var där förr.. saknar det som var. Men allt har sin tid, det ät sanningen vare sig man tycker om det eller inte. Allt har sin tid.. Början har sin men även slutet. Men minnen finns alltid kvar, det är väl mer än tur..

Låten som fick mig att brista. Den som bär många minnen, många glädje minnen men även för många negativa. Så många ggr denna psalm har fått mig att gråta.. att bara falla i gråt och gråta ut och ändå känslan att jag är inte ensam.. Det är okej, det finns någon som tröstar mig, även om de ser ut som jag är själv.. Gud tröstar mig, Gud tröstar mig inifrån. Vet att detta låter helt "whaaaat säger/skriver Zara de här" för en del. Men ja, det är min känsla och min tro.
 Lyssna på psalmen via denna länk psalm 762 (tryck på texten "psalm..").

Nu ska jag sova med Nalle.. Jag och han, bara vi.

En blogg om ett liv

Jag tittar på mobilen igen, igen och igen.
Det känns så tomt inte ett sms, inte ett samtal.
Jag saknar våra sms, alla sms.
Bara ett sms då och då.
Eller de blev många med innehåll som igentligen inte var så viktigt.
Nu känns de bara ensamt, mobilen är helt tyst.
Nästan värdelös att ha för används gör den knappt jämfört med innan.


En blogg om ett liv

Jag är lite av en samlare.. Jag älskar att samla på miranda nallarna (Me & you - nallarna). Nallar jag har allt för många av, som inte ens får plats på mig hylla utan är lite här och var i mitt rum och en del är till och med undan gömda... Men ingen av de Nallarna får vara i sängen, vet inte varför men nej de ska inte vara i sängen.

Men nu när jag fyllde 20 år fick jag en anna sorts nalle.. en mjuk och jätte kramgo nalle. Han har en varm mössa och en stickad tröja.. Men han är så mjuk. Jag bara älskar den, blir som ett litet barn igen som vill ha sin nalle. Tycker verkligen om att ta av nallen mössan för att lägga den på brösten för att kunna gosa in näsan på huvudet.. Och bara känna hur skönt de är.

Eller att bara ha den bredvid sig med armen om den.. förstår inte hur jag som ska ses som vuxen i samhället kan fastna så himml amycket för en nalle. Ett gosedjur. Har haft honom (för de är en han) i två dagar nu och han känns som min bästa vän. Han får till och med sova med mig i min säng.

Det känns rätt tryggt med min nalle, han lyssnar, tröstar och bara finns. Önskar de fanns en människa som nalle.

En blogg om ett liv

Idag hade vi barnavslutning på de flesta grupperna. Gud så ont de gör i hjärtat att säga hej då till barn  som man har haft två terminer nu. Eller barn man har sett utvecklas på Öppna förskolan. Jag vill inte säga hej då, jag vill inte att detta ska ta slut. Det har blivit min vardag, barnen har blivit min vardag och tagit dem till hjärtat. Jag bara älskar att vara i deras närhet, leka, busa, skratta och bara vara allmänt fjantig. Älskar alla kramar och kärlek dom ger tillbaka.. Jag kommer sakna mina barn.

Det är en klump i hjärtat, jag vill kunna kännsa att måndagar är de bösta dagarna för att jag har måndags kul.. Jag vill kunna välkomman som till måndags kul för att ha en rolig och mysig stund med oss ledare.. Jag vill höra barnens så underbara frågor.. jag vill få frågan "ZARA får jag sitta i ditt knä" varje måndag...

Jag vill inte lämna barnen =(


Jag vet, det gör ont i mig också..

Jag vet hur det känns att...
..Ligga sömnlös och tänka på allt som kunnat varit eller
att ligga och tänka på allt som varit,
.. bara gråta för att hjärtat känns krossat,
.. somna in gråtande,
.. vakna av en fin dröm så att man bara vill gråta,
.. vilja att allt bara var en dålig dröm så att man kan vakna upp till de som var bra innan,
.. gå runt i sen egena värld bara för att man är så nere,
.. vara så nere att inget alls känns värt.

Jag vet hur det känns! Så kom inte och säg att jag inte alls vet.. Jag har varit där för många gånger. Det är just här jag ärnu jag inte varit för många gånger. Det är nästan samma smärta ändå, men jag visar det bara inte. Att veta att man orsakat den smärtan som man själv hatar för någon annan gör nästan de värre än att känns så som man gör då. För nu känner man den delen plus den smärtan av att vara den andra.

Kom inte och säg att jag inte är ledsen och inte vet hur du har det.. Jag vet att det är ett helvete.

Det gör ont i mitt hjärta, sorgen & smärtan, jag vill bara fly. Lämna din sorg för att kunna hantera min egna..

En blogg om ett liv

Solen skiner.
Det är barn ute och leker och springer runt.
Det finns så många leenden över allt, lite mysigt att se alla så glada.
Jag leer och andas in vårvärmen.
Men den friska luften liksom dör på insidan... det gör fortfarande ont på insidan.
Fast utsidans fina skal kan le och se bra ut.

Men med den härliga luften och alla andras glädje går det lättare.
Med tiden kommer det bli bra. Snart är det sommar.
En sommar på kolmården, underbart!
Men även sommarkul med de härliga barnen :)
Sen blir det Agusti och då minsann kommer Emma L hem ifrån Nya Zeeland <3
Sen går de lite tid till Oktober.. WINNERBÄCK. finns mycket att se fram emot, mycket att längta till..
Mycket jag önskar kommer hela mig på insidan.

Jag vågar tro att det kommer bli bra <3

En del av mig, min tro <3

Vi, familjen, såg en film idag om exocism.
Den var faktist bra, de handlar rätt mycket om kristendom också. Många skulle nog att jag är lättpåverkad när jag säger att "jag tror mer".

Jag vill lära mig mer, jag vill tro mer. Jag vill se vad jag tror och kanske väljer att inte tro på. Jag vill ta in alla åsikter och reflektioner.. Lyssna, lära och bara reflektera själv. Jag vet jag låter über kristen men jag vill lära mig. Jag har själv valt att tro Och det finns hur mycket som hellst att lära av tron. Jag tänker inte stänga något ute.

Jag säger inte att min tro, kristendomen, är den rätta tron. Jag säger inte att den är den bästa att tro på. Jag säger inte alls att det är den som alla borde tro på för det finns inget annat. Utan jag säger att jag har valt att tro på Gud, Jesus och den heliga anden. Jag själv har valt att det är rätt för mig och mitt liv. Att de är den här tron och dess traditioner som jag har valt ska hjälpa mig genom livet.

Jag skulle vilja tro att alla i världen tror på en och samma Gud bara det att vi har döpt det olika (och har olika traditioner) pga att vi bor i olika förhållanden och världsdelar. Att vi alla människor kommer till samma underbara plats efter vi dör...

Jag tror, och de har blivit en del av mig att tro! och jag tycker om det

En blogg om ett liv

Idag är en dag som bara är allmänt dålig.
Har ni någon gång känt er så där att inget är rätt.
Inget är bra och ingen motivation till något alls?
Idag är de en sådan dag för mig.

Jag vill bara ligga min säng.. Jag vill inte vara själv, men jag vill inte vara med någon heller.
Jag vill känna någon andas uunder mig som bara drar en hand på ryggen och genom håret.
Utan att säga något, utan att göra något annat.

Men det är inte som förr, jag saknar lägrer med dem som var med förr.
De man kunde prata med halva natten.. dela duntäcke. Leka konstiga men roliga lekar. Kramas, skratta och be tillsammans. Jag saknar det, väldig mycket.

Kyrkan är bra, bra gemenskap. Bra kärlek.

RSS 2.0