Dec. 3, 2010.. tre år
Idag är de den 3/12.
Ett datum som för alltid kommer att finnas med mig, tro jag. Jag undrar om han ens kommer ihåg det, jag tror inte det.
Det är tre år sen nu. För tre år sen var jag glad minns jag. Jag kände mig som den gladaste och lyckligaste i världen. Jag minns inte så mycket vad som hänt innan den dagen mer än att det var en vardag. Jag vet att vi satt bak i bilen, hand i hand. Han som körde var i sen egna värld och det kändes nästan som om det bara var vi. Jag minns att jag smsa dig.. ett löjligt barn meddelande.. det stod bara.. "får jag chans på dig". Minns även hur det pirrade i magen av nervositet. Han tog upp sin Nokia 3310, jag minns det så väl. Jag rådnade när han tittade upp på mig.. Han dröjde så med sitt svar.
Jag var så nervös var det för tidigt att ens tänka på det... igen. Jag visste att han tyckte om mig men var det tillräkligt för att försöka igen? Minuterna gick och det kändes som en evighet. tillslut formade du löjligt bokstäverna J & A på mitt knä. Bilresan tog slut kort där efter vet jag och det var dags för mig att åka tåget från Linköping till Norrköping.
Jag vet inte längre om det är ett glatt minne att tänka tillbaka på.. i det förhållandet blev det väldigt mycket skratt och glädje.. men efteråt så var de ännu mer tårar och besvikelser än det någonsin funnits. Jag vill kunna säga "ångra aldrig något som en gång fått dig att le" men en del saker ångrar jag. Men många saker är jag glad för att ha upplevt.. jag fick växa som person med någon annan, jag fick se utveckligen hos en annan människa och jag fick en vän som känner mig..
Ett datum som för alltid kommer att finnas med mig, tro jag. Jag undrar om han ens kommer ihåg det, jag tror inte det.
Det är tre år sen nu. För tre år sen var jag glad minns jag. Jag kände mig som den gladaste och lyckligaste i världen. Jag minns inte så mycket vad som hänt innan den dagen mer än att det var en vardag. Jag vet att vi satt bak i bilen, hand i hand. Han som körde var i sen egna värld och det kändes nästan som om det bara var vi. Jag minns att jag smsa dig.. ett löjligt barn meddelande.. det stod bara.. "får jag chans på dig". Minns även hur det pirrade i magen av nervositet. Han tog upp sin Nokia 3310, jag minns det så väl. Jag rådnade när han tittade upp på mig.. Han dröjde så med sitt svar.
Jag var så nervös var det för tidigt att ens tänka på det... igen. Jag visste att han tyckte om mig men var det tillräkligt för att försöka igen? Minuterna gick och det kändes som en evighet. tillslut formade du löjligt bokstäverna J & A på mitt knä. Bilresan tog slut kort där efter vet jag och det var dags för mig att åka tåget från Linköping till Norrköping.
Jag vet inte längre om det är ett glatt minne att tänka tillbaka på.. i det förhållandet blev det väldigt mycket skratt och glädje.. men efteråt så var de ännu mer tårar och besvikelser än det någonsin funnits. Jag vill kunna säga "ångra aldrig något som en gång fått dig att le" men en del saker ångrar jag. Men många saker är jag glad för att ha upplevt.. jag fick växa som person med någon annan, jag fick se utveckligen hos en annan människa och jag fick en vän som känner mig..
En blogg om Ett liv.
Vi ingår nu i en ny månad.. den sista månaden på 2010, sista måanden på detta år!
Jag sitter och tänker tillbaka på vad som har hänt och vad som har gjorts. En del saker känner jag, till villken nytta hände det där? De mesta faktist. Det är inte mycket från detta år jag lärt mig mer än att killar i kring ålder är inget att ha eller att krogen är inte allt för rolig som man vill tro. Jag fick en tattoo också den är jag stolt över!
Jag fick även konstakt med min "försvunna" bror och det var väl bra, tror jag. Det är upp till honom nu hur han vill ha det i sitt liv. Att träffa honom rev upp en hel del gammalt som bara har legat där orört. Det var jobbigt.
Haft en underbar termin med barnen också! Dom är för underabra för att vara sant.
Lite saker finns det att plocka ut från detta år men inte är det lika mycket som de andra åren.. Som förra året.
Nu är det dags att starta första dagen på december och försöka göra något bra av denna sista månad.
Snart är det jul
Jag sitter och tänker tillbaka på vad som har hänt och vad som har gjorts. En del saker känner jag, till villken nytta hände det där? De mesta faktist. Det är inte mycket från detta år jag lärt mig mer än att killar i kring ålder är inget att ha eller att krogen är inte allt för rolig som man vill tro. Jag fick en tattoo också den är jag stolt över!
Jag fick även konstakt med min "försvunna" bror och det var väl bra, tror jag. Det är upp till honom nu hur han vill ha det i sitt liv. Att träffa honom rev upp en hel del gammalt som bara har legat där orört. Det var jobbigt.
Haft en underbar termin med barnen också! Dom är för underabra för att vara sant.
Lite saker finns det att plocka ut från detta år men inte är det lika mycket som de andra åren.. Som förra året.
Nu är det dags att starta första dagen på december och försöka göra något bra av denna sista månad.
Snart är det jul
