En blogg om Ett liv
Det känns som att tankarna vinner ibland... De jobbiga tankarna bor i mitt huvud utan att jag vill ha dom.
Det är skönt att ha någon som säger motsatsen till tankarna. Någon som vill vara nära och visar det. Saknar honom i veckan.. Skönt att få se honom en gång denna vecka!
Det blir bättre.. Någon dag. Allt har sin tid
En blogg om Ett liv
Vad gör man när det känns som att livet rasar? Flyr? När man inte har någon stans att ta vägen... Det går inte.
Tar tjuren vid hornen.. När det inte går att diskutera? Går inte framåt..
Allt känns totalt idiot dåligt och känns inte som att man kan prata med någon .
En blogg om ett liv
Glad påsk!
Påsken är full med mat.. Och godis. Det känns lite jobbigt att fortfarande ha tankar att vilja hå ner mer hela tiden.. Men på något mystiskt sätt så lyckas jag äta.. Allt!
Sen så finns det en underbar kille som får mig att känna mig fin.. Oavsett vad jag känner på insidan. Han är bra! Det är otroligt vad en människa kan göra om man bara vågar släppa in den <3
En blogg om Ett liv
Det är svårt att erkänna när man är mitt uppe i något att det är svårt. Det är vår igen och solen värmer min kalla kropp, allt borde vara tipp topp!
Men det är inte helt perfekt, jag ställde mig på vågen idag... Det visade en vettig siffra! Till och med så jag tyckte det... Men det uppstod en känsla, en känsla att vilja hå ner mer. Hur mycket står vågen på om jag går på toa!? Så sprang jag till toan för att springa tillbaka till den där vågen..
Ett beteende jag inte vill leva efter, igen. Jag vill inte trilla dit igen! Jag vill vara nöjd med mig själv och vara glad.
Jag fastar i år igen men efter tanken att jag bara vill gå ner mer och mer idag så funderar jag på att bryta den. Ta en bulle till fikat, äta lite lakrits och äta de där "onyttiga" ibland. Försöka att sluta tänka på vad jag äter utan tänka på vad mat ger mig... Energi så jag orkar med livet. Orkar att leka om dagarna, orkar att skratta, orkar att busa med Han nät vi dummar oss, orkar att leva livet!
Min fina vän Evelina sa så kloka ord idag: det är bara välja vad jag vill med livet. Förlora Han för att jag är grinig och att Han inte får röra vid mig, förlora någon som får mig att leva igen! Att inte le åt livet, höra alla gnälla att man inte äter. Men att ha den där smala kroppen. ELLER (!)
Le åt allt i livet, njuta av lakrits, (kanske) ha Han vid min sida som får mig att känna mig fin och perfekt som jag är. Och bäst av allt, kanske någon dag vara nöjd, att ha de bitarna som fattas nu.
Jag vill välja alternativ 2! Jag vill kämpa för det, även om det kommer svackor som nu. Evelina förstod precis vad hon skulle säga för att jag skulle hitta kämpar glöden.. Jag fick själv välja! Evig tacksam att ha henne som vän speciellt när tankarna sviker <3
En blogg om Ett liv
Mina känlor går upp och ner, ner och upp igen.
Omringad av så många människor som säger sig bry sig men ändå så i hjärtat.
Så många som vill "hjälpa" till och lyssna. men ingen som bryr sig på riktigt.
Så många ord med så lite menning i.
så många ord som blir sagt som dom igenligen inte menar eller kan stå för.
Världen, vårat samhälle är jobbibt.. svårt.
tänk om de fanns de prefekta
När hon går ifrån dig och är arg .... Gå efter henne!
När hon stirrar på dina läppar .... Kyss henne!
När hon puttar dig eller slår dig .... Ta tag i henne och släpp henne inte!
När hon börjar svära åt dig .... Kyss henne och säg att du älskar henne!
När hon är tyst .... Fråga vad som står på!
När hon ignorerar dig .... Ge henne din uppmärksamhet!
När hon drar sig ifrån dig .... Dra henne tillbaka!
När hon ser ut som värst .... Säg att hon är vacker!
När du ser att hon börjar gråta .... Håll om henne och säg ingenting!
När du ser henne gå .... Smyg upp bakifrån och krama om henne!
När hon är rädd .... Skydda henne!
När hon lutar sitt huvud mot din axel .... Lyft upp hennes huvud och kyss henne!
När hon tar ditt favoritplagg .... Låt henne ha kvar det och sova med det en natt!
När hon retar dig .... Reta henne tillbaka och få henne att skratta!
När hon inte hör av sig på ett tag .... Försäkra dig om att allt är okej!
När hon tvivlar på dig .... Försvara dig med sanningen!
När hon säger att hon tycker om dig .... Så gör hon det mer än vad du skulle kunna förstå!
När hon tar tag i din hand .... Ta tag i hennes och lek med hennes fingrar!
När hon "bumps" in i dig .... "Bump" in i henne också och få henne att skratta!
När hon berättar en hemlighet .... Håll den hemlig!
När hon tittar dig i ögonen .... Titta tillbaka och vänd inte bort blicken förrän hon gör det!
När hon saknar dig .... Är hon sårad på insidan!
När du krossar hennes hjärta .... Försvinner aldrig smärtan
När hon säger att det är över .... Vill hon fortfarande att du ska vara hennes!
När hon laddar upp den här texten .... Vill hon att du ska läsa den´
En del saker får mig att gråta som ett litet barn igen </3
En blogg om ett liv
Jag tittar på mobilen igen, igen och igen.
Det känns så tomt inte ett sms, inte ett samtal.
Jag saknar våra sms, alla sms.
Bara ett sms då och då.
Eller de blev många med innehåll som igentligen inte var så viktigt.
Nu känns de bara ensamt, mobilen är helt tyst.
Nästan värdelös att ha för används gör den knappt jämfört med innan.
En blogg om ett liv
Men nu när jag fyllde 20 år fick jag en anna sorts nalle.. en mjuk och jätte kramgo nalle. Han har en varm mössa och en stickad tröja.. Men han är så mjuk. Jag bara älskar den, blir som ett litet barn igen som vill ha sin nalle. Tycker verkligen om att ta av nallen mössan för att lägga den på brösten för att kunna gosa in näsan på huvudet.. Och bara känna hur skönt de är.
Eller att bara ha den bredvid sig med armen om den.. förstår inte hur jag som ska ses som vuxen i samhället kan fastna så himml amycket för en nalle. Ett gosedjur. Har haft honom (för de är en han) i två dagar nu och han känns som min bästa vän. Han får till och med sova med mig i min säng.
Det känns rätt tryggt med min nalle, han lyssnar, tröstar och bara finns. Önskar de fanns en människa som nalle.
Jag vet, det gör ont i mig också..
..Ligga sömnlös och tänka på allt som kunnat varit eller
att ligga och tänka på allt som varit,
.. bara gråta för att hjärtat känns krossat,
.. somna in gråtande,
.. vakna av en fin dröm så att man bara vill gråta,
.. vilja att allt bara var en dålig dröm så att man kan vakna upp till de som var bra innan,
.. gå runt i sen egena värld bara för att man är så nere,
.. vara så nere att inget alls känns värt.
Jag vet hur det känns! Så kom inte och säg att jag inte alls vet.. Jag har varit där för många gånger. Det är just här jag ärnu jag inte varit för många gånger. Det är nästan samma smärta ändå, men jag visar det bara inte. Att veta att man orsakat den smärtan som man själv hatar för någon annan gör nästan de värre än att känns så som man gör då. För nu känner man den delen plus den smärtan av att vara den andra.
Kom inte och säg att jag inte är ledsen och inte vet hur du har det.. Jag vet att det är ett helvete.
Det gör ont i mitt hjärta, sorgen & smärtan, jag vill bara fly. Lämna din sorg för att kunna hantera min egna..
En blogg om ett liv
Känslor, vill inte ha dem.
Vill lämna tillbaka dom till dig Gud.
Jag orkar inte ha dom längre.
En blogg om ett liv
ibland känns det som om det är för bra för att vara sant.. eller som om de går bra för att de ska gå ännu dåligare igen..
För är man där uppe på toppen, högst upp, då kan de väl bara gå nerför?
Idag så var jag på praktiken, hade de rätt okej med barnen. Kommer för att äta lunch och blir tillfrågad om 4 veckors jobb, vilket jag självklart tackade ja till. Ska få chansen att vara med den bästa åldern av barn. Kommer ha de super kul.. Men flaggan i topp tog jag mig till skolan för att få hjälp att söka vidare.
Väl där inser jag att jag kanske inte ror iland med alla mina poäng som var tänkt.. vilket innebär att hela detta "extra" år i skolan för att undervika com vux har varit helt onödigt. För ror jag inte i land kommer jag inte alls in någon stanns och behöver läsa upp på com vux och hamnar där med i den kvoten som jag ville undervika (de blir svårare att komma in någon stanns efter gymnasiet).
Men jag sökte ändå. Det kan kanske (?), Gud kanske har skapat den vägen för mig. Det kanske ändå blir en liten präst av mig, eller lärare. För det är de jag har sökt nu.
Jag orkar inte mer nu, jag har gråtit så jag är helt slut. Mina ögon är jätte trötta och mitt huvud känns som en stor deg.. Jag borde sova. och plugga.
Barnkördag
Såg byggnaderna som en gång sågs med förundran i blicken, såg mathandeln där jag blev illröd i ansiktet, såg huset jag spenderat nätter i glädje & tårar... Jag såg staden Västervik.
Jag såg platsen där jag vet att en person jag älskade sörjer näst intill varje dag. Hade sett hamnen så många gånger på kort, med ledsna meddelanden och bilder. Nu såg jag den trygga hamnen där båtar ligger till och solen stråla fram. Det gjorde ont att veta att de var någon annans smärta jag kände inte bara min egna.
Trodde aldrig att staden västervik skulle framkalla så många känslor inom mig, som bara ville spruta ut i tårar. Jag var där i kyrkan som jag gått förbi innan... Satt där inne och lyssnade till barnkören (som var anledningen till att jag var där, barnkördag i västervik).. Så sjunger dom "en ängel vid min sida". Den var så fin! fick tårar kunde inte hålla dem längre.
Även om Västervik slutar i många tårar så är det en väldigt fin stad. Och det finns en del fina minnen där också.. innan saker och ting hände.. Sen så skapades nya fina minnen idag <3
En blogg om Ett liv.
Har alltid älskat barn och redan i tidig ålder visste jag att jag ville bli ung mamma. Men för att få barn behöver man ett stadigt förhållande, en grund i livet och så klar ha sex. Alla vet också att barn kostar rätt mycket så man vill gärna ha ett jobb och en aning ekonomi också innan man börjar ens tänka tanken. Men jag var ca 12 år när jag bestämde mig, Jag ska bli ung mamma. Jag är ung nu och inser att den drömmen kommer nog inte gå i uppfyllelse.
Det finns de människor som är oflitiga i livet som "råkar" bli föräldrar men de finns även de som verkligen är flitiga de händer att även dom blir föräldrar. Jag har alltid varit en av de som är av den flitiga "sorten". Men jag kan inte sluta tänka på hur orättvist det är. Jag älskar barn, har tagit hand om en hel del av dom i olika åldrar och olika länge. Jag vet att jag skulle klara av allt vad de innebär, jag skulle ge upp allt exakt allt. Jag som drömmer om de, jag som känner i hela kroppen att de är de här jag brinner för, inget händer... Sen för de som kanske inte alls vill ha barn eller inte mogna för de.. Jo, dom får barn. Varför? Livet är bra orättvist men de visste vi alla redan
Barn är en gåva.Vad är livets meninge?
Koppla in mobilen i datorn.. Och tänkte att idag ska jag ta bort alla sms, eller dom där. men jag gjorde misstaget att börja läsa dom ist. Hur kunde han ens börja med att ljuga?
"Sviker dig aldrig, lovar" ja jo säkert. Han ljög bara och gjorde allt för att sabba det.
Jag förstår inte killar i allmänhet, är dom bara omogna eller är alla bara svin? Förstår inte.. sägs att tjejer är mognare, därför man bara blir sårad? Eller vad är meningen?
"Truth is, everybody is going to hurt you; you just gotta find the ones worth suffering for.." - Bob Marley
Finns de någon som är värld att bli så här sårad av? han var nog inte värd de.. borde radera allt. Ända jag hänger mig kvar vid är de där smsen.. Nummer och msn är helt borta.. och inte som om han skulle kontakta mig.
En blogg om Ett liv.
Det är offentligt och det krossade mitt hjärta.
Jag förneka de innan, även om jag inte gjorde de öppet.
Men nu går det inte att säga att det inte är så längre.
Förstår det inte,
Hur kan.. Varför.
Jag var bara något där i mellan,
så inte ensamheten kom krypande i kroppen.
Jag kan inte ha varit värd mycket för honom.
Mitt hjärta brister.
Det finns inte ord till hur det känns.
Jag visste att det skulle hända, han är så.
men ändå ville jag inte tro de.
Tårarna för de vill inte sluta rinna.
Dom passar inte, eller gör dom det?
Vad har den där som jag inte har?
Vad kan hon ge?
En blogg om Ett liv.
Vet inte varför men det gör ont fortfarande. Borde kommit så mycket längre, borde inte känna något alls. Men om jag ska vara ärlig vet jag inte om det är han jag saknar längre även om jag vill tro det. Tror att det är någon, någon som smsar, någon som ringer, någon som vaknar bredviden en, någon som man kan titta på innan man somnar, någon att pyssla om.. Inte han utan någon.
Men jag är inte klar med mig själv än, Zara tid. Det är svårt, svårare än jag trodde att det skulle bli. Varför är ärligt och hållbar kärlek så svårt att hitta?
Kärlek vid första ögonkastet
Första gången jag var med om det insåg jag inte försen efteråt vad som hade hänt. Det var lite halv mörkt, början till höst och vi satt och sjöng i ett kapell. Redan där vet jag att jag bestämde mig för "honom ska jag ha på ett eller annat vis".. Inte viste jag att de var kärlek jag kände då. Utan de var när jag fått vad jag ville och insåg att lägret hade ett slut. Klumpen i magen som tog form att "den här killen nor i linköping kommer jag någonsin att se honom igen?". Det jag inte visste då som jag vet nu är att jag fick 7 underbara månader (för de mesta underbara) med just den killen.
Andra gången kände jag mig så intresserad av en kille. Fick inte nog, ville prata en massa med honom, ville visa vem jag var. Ville så mycket men han hade tjej. Jag minns att jag prata ändå, oskylldiga samtal. Sen när alkoholen började ta form i kroppen började han prata mer och mer.. Och utan att jag visste ordet av så var han där och hjälpte mig stå. Han var sist ut med mig när jag låste dörren, följde efter mig på krogen och såg till att jag inte ramla och höll upp håret när jag spydde. Han försvan lika fort som han kom in i mitt liv. Vad jag inte visste då när jag satt där och undrade om jag någonsin skulle få se honom igen som jag vet nu är att vi skulle vara tillsammans i 4 månader och han skulle bara leka med mig för att lämna mig sen.
Har varit med om det två gånger.. Jag har fallit för två killar riktigt hårt. Jag vet hur känslan är och den slutar inte i första taget.. Även om hans gör det så lämnar den braiga känslan smärta. Två kärlek vid första ögonkastet.. Utvecklades så olika. Men båda slutade i tårar, smärta, sår, problem & ett brustet hjärta.
En blogg om Ett liv.
Jag har legat och kollat igenom bilder.. bilder ifrån innan jag träffade Andreas B, under tiden han var en del av mitt liv och sedan på bilder ifrån de att han lämnade mig och framåt..
Jag såg en förändring jag faktist inte tyckte om.. Från det att han lämna mig och framåt har jag bara ökat i vikt.. Det syns kraftigt. Ansiktet syns de mest i.. lite rundare så där och ja. Lår och mage har ökat i volym också. Det känns inget kul.. speciellt inte nu när det är sommar och man går så lättklätt och ska ha självförtroende.. alla ser en och kan granska en och vill man inte de så går man och svettas som en gris.
Sommaren är en underbar årstid med värme, glädje & mycket grillande.. men inget kul om man inte är nöjd med sin kropp.
En blogg om Ett liv.
Jag har jätte svårt för mig själv.. mig, jag, Zara. Min näsa, mina händer, min mage, mina fötter, hjärnan, ansiktet och ja allt typ. håret är jag rätt nöjd med, har lärt mig att mans ka fokusera på de man tycker om.. Håret!
Men äta är problem, eller inte själva momentet skönt de. Men efteråt. alla jobbiga tankar har fått fart igen.. vart lägger sig de där, hur komemr jag sluta om jag håller på att äta så här. Jag borde sluta äta så onyttigt för att må bättre och kanske ge mig ut på någon jogging runda. Men jag äter när jag är hungrig (sugen) då blir det ofta något mindre nyttigt för suget är stort för att jag är hungrig.
Jag är singel, kanske bra jag tror det. Lära mig leva med mig själv och sen med någon annan. men Gud vet bara hur lång tid det kommer ta! Men jag borde bygga upp det som Andreas "Ba" en gång rasade samman, som resten av killarna lyckats få ner ännu mer.. Bygga upp det igen och få det där leendet på läpparna igen och få massa kramar dagligen. Jag ser målet, jag ser hur jag vill känna mig, hur jag vill må & hur jag vill ha min omgivning. Nu gäller det bara att ta sig dit också!
En blogg om Ett liv.
Hans kompis Kurt (påhittat) åkte till sin tjej för att de bråkat för att prata. När han kommer tillbaka så gråter han, dom gjorde slut. Han lämnade henne. Jag hade aldrig träffat honom och han sitter där mitt framför mig och bara gråter och svär över att han ångrar sig så djupt. Jag som har tappat förtroendet helt för killar just nu (många men inte alla, Pappa Alex och närmare vänner vet jag vart jag har) börjar tänka om. Det kanske finns känsliga killar, killar som vågar visa vad dom känner. Killar som respekterar kvinnor. Jag inser att dom är få men att dom kanske finns där ändå.
Det går några timmar och vi slutar här uppe i Jursla. Då även med en tjej som jobbar på Kurts jobb. Han är krossad men har bestämt sig för att göra det bästa av allt och vara lite glad. Han dricker lite och börjar känna sig bekväm i de som hänt, som det uppfattas. Så händer det... Han börjar ragga på sin arbetskollega, 3 timmar efter att han blivit singel. Först på skoj och sen blir det mer och mer seriöst.
Lika fort som jag hade trott att de fanns bättre killar försvann den bilden...
