En blogg om Ett liv.

Koppla in mobilen i datorn.. Och tänkte att idag ska jag ta bort alla sms, eller dom där. men jag gjorde misstaget att börja läsa dom ist. Hur kunde han ens börja med att ljuga?
"Sviker dig aldrig, lovar" ja jo säkert. Han ljög bara och gjorde allt för att sabba det.

Jag förstår inte killar i allmänhet, är dom bara omogna eller är alla bara svin? Förstår inte.. sägs att tjejer är mognare, därför man bara  blir sårad? Eller vad är meningen?

"Truth is, everybody is going to hurt you; you just gotta find the ones worth suffering for.." - Bob Marley
Finns de någon som är värld att bli så här sårad av? han var nog inte värd de.. borde radera allt. Ända jag hänger mig kvar vid är de där smsen.. Nummer och msn är helt borta.. och inte som om han skulle kontakta mig.

"Tiden går. Även när det känns omöjligt.
Även när varje sekund tickar förbi likt pulserande blod under ett blåmärke.
 Tiden går ryckvis, ibland fort och ibland sakta, men den går.
Till och med för mig."
Ur boken
När ja hör din röst
skriven av Stephenie Meyer.

Precis så känns det.
Det spelar ingen roll om det känns som om livet har stannat upp
alla andras liv, men även mitt,
fortsätter framåt emot framtiden.

Jag vet inte vad jag ska skriva alls.
Men en till helg har gått.

Helgen spenderades på krogen, inget nytt där.
Pappa var bortrest denna helg
så hade väligt nära hem så att säga.

Det börjar bli segt att festa så här mycket,
Skulle vilja ha någon att ligga och mysa hemma med om helgerna.
Eller iaf en av dagarna.

Flera gånger har jag fått frågan "är du verkligen kristen?!"  eller "Men hur kristen är du.. du dricker alkohol och har sex före äktenskapet. Hur kristen kan man vara då?!".

Ja, jag dricker alkohol som vilken tonåring som hellst. Ja, jag har sex med killar. Gör det mig till mindre kristen? Jag tror, kan nästan med säkerhet säga, att Gud älskar oss alla ändå.. Vi är bara människor och de är en del av själva livet. Jag tror ärligt inte att det går att mäta hur kristen man är.. skulle inte det inte se konstigt ut och tävla om vem som tror mest?

Är inte det själva grejen.. att tro.
Jag tror på Gud, punkt.
Har haft folk som har predikat för mig att de finns ingen Gud och att Jesus är påhittad. Jag är bara så trött på de, för jag har inte tvingat någon annan att tro så varför ska någon annan tvinga mig att inte tro?

Jag ska visa er en del (i bilder och lite text om bilderna) om varför jag tror...



Här är en av sakerna som fick mig att tro mer, pilgrims färderna. En massa ungdomar (och en del äldre) om vandrar, pratar med varandra, ber, funderar och viktigast av allt.. Frågar saker. Får en chans att fråga någon större någon som vet mer som vid de här resorna kan man prata med självaste biskopen.

 
Man äter mindre god mat och är ändå glad. För vid varje tillfälle så får man chans att vara med vara med varandra. Kramas, prata och skratta. Sjunger tillsammans.

 
Sen all glädje man kan ge varandra. All närhet utan att de kan betyda att man är kär utan en extra lång kram, en klapp på kinden, en puss på kinden, en sov kamrat, en axel att gråta över och allt detta pga att man är den man är.. För att man faktist tycker om den andra och är glad att man har dom i sitt liv.



Att ligga och prata hela nätterna och sedan somna bara där man är..



Att vakna och se ut som man gör utan att behöva bry sig.. För de andra omfamnar en och säger god morgon sedan hur du ser ut eller hur trött du än är bryr de sig inte alls om..

 (tryck på bilden för större)

Allt de här och väldigt mycket mer gjorde att jag kände mig hemma.. Att sitta i ett rum fullt med människor som sjunger eller ber en och samma bön det är mäktigt... att alla de människorna kan tro på samma sak och vara så säkra det fick mig att bli så säker. Det är därför jag har min fisk på min arm. För jag vågar tro, jag vågar visa världen att det här är jag och jag tror på Gud! Jag är stolt över det!

Jag har även fått en hel del underbara vänner. Alla, var och en på sit vis, har fångat mitt hjärta och kommer för alltid att finnas där.. Det är dom riktiga vännerna mina barn kommer få höra om.. Vilka galna och tokiga saker vi hittade på i kyrkan och att det faktist var kul. Tack alla ni där ute, ni vet exakt vilka ni är! Och tack Gud för att du fört så många människor samman!

Ännu en helg är passerad.. Nu börjar min vardag som jag flydde ifrån igen. Dom börjar jobba igen. Upp tidigt, ansvar och inget att göra mitt på landet. Ser fram emot de två sista veckorna av mitt sommarlov...

Sommaren har flyget iväg. Sommaren som inte alls blev som jag hade tänkt mig. Det blev som en av alla de andra.. men ändå så unik. Aldrig hade jag trott att jag skulle inta så mycket alkohol som jag har gjort den här sommaren (och innan), aldrig trodde jag att jag skulle träffa så många olika människor som påverka mig så olika, aldrig hade jag trott att jag fortfarande skulle vara ledsen över ett rövhål (oj det ordet var inte snällt, snällaste jag hade dock), aldrig hade jag trott att jag skulle vara ensam.... 

En sommar som har varit mesta del bra, rolig, trevlig och glädje har kommit till sitt slut. Åter igen till höst och vinter.. depp väder och filtar.