En blogg om ett liv
I helgen på utbildningen så var jag nattvakt natten till lördag. Man går vid 00 och säger att nu ska det vara tyst ute och i husen men att man får vara i fritidshuset. Sen ska man gå en vända 02 för att säga att nu måste ni sova. Jag tänkte att 2 timmar förstör bara mer än vad de ger mig så jag fick sitta uppe. Jag hade turen på min sida och fick sällskap av en vän.
Vi kom in på självmord, för det hädner oftare än man tror runt om kring en. Självmord är alltid något jag haft svårt för.. svårt att förstå. Det är en jobbig känsla att inte vilja leva mer och hela den biten förstår jag rätt okej.. Men när man väl gjort det, när man väl lämnat jorden. Hur ska man hantera det. Det är månag ledsna och många som sörjer, men den här personen ville lämna jorden.. den här personen mådde antagligen dåligt, av att vara här. Ofta känner de dig inte älskade, skulle bry sig om han/hon försvann... är väl känslor som de går igenom och sen sätter dom handling till sina tankar. Den personen ville det här.
kan inte riktigt förklara min tanke gång där insåg jag, men känner att de är lite dubbelt. Klart man är ledsen, klart att man saknar personen. Har skuld känslor för att maninte visa mer att man älsak den osv.. Men den gjorde ett aktivt val själv..
Men detta fick mig verkligen att fundera.. fundera över om jag själv visar min familj och mina vänner att jag verkligen bryr mig. Visar jag för dem att om någon av dem inte skulle finns här länge skulle det blir en enorm blä händelse i mitt liv?! visar man tillräkligt att man älskar dom i sin närhet. Isåg där att det är så orehört viktigt att bara visa uppskattning och kanske skicka iväg ett sms eller ringa. För jag vill inte förlora de som står mig närmast <3
En blogg om ett liv
Det var utbildning för våra unga ledare denna helg. Jag från västra vikbolandet hade med mig 3 tapra, über underbara tjejer!
För första gången åkte jag som anställd ledare på en utbildning :) Det är lite skillnad men jag tyckte om det. Det var hemma att komma tillbaka, det var en skön och lugnande känsla att vara där i helgen. Även om jag är trött som bara den så har det varit så himla rogivande.. i själen. Jag behövde få uppleva det igen. Bli påmind varför jag älskar det jag gör, varför jag tror och även bli påmind om att det finns underbara människor!
Under det här lägret höll jag i två olika seminarium, ett av dem två gånger och de andr abara en gång. Detta blev jag lite nervös över först menmin känsla efteråt var ja det var i alla fall okej.. och jag hoppades att någon tog med sig något i alla fall. Men sen visade det sig att oerhört många tycket det var bra och många ville ta med sig det ut till sina församlingar. Fick förfrågan om antekningar osv. Det kändes jätte kul att få delat något med andra. att fått chansen att lära ut till några andra så som jag blev lärd själv där. Det betyder stort för mig..
Det visar mig att jag har kommit en bit på vägen, att mitt liv går framåt. Jag kan jobba med det här. jag kan lära ungdomarna något! Det var en underbar känsla!
Bra utbildning som gav mycket <3
En blogg om ett liv
I en av kyrkorna fanns det ett par, dom hade några år bakom sig. Men de såg så oerhört lyckliga ut. Träffa en av dem först, och han verkade vara en man i sina bästa år. Lung med en inre ro av lycka, efter ett tag så träffade jag en dam också med samma känsla och hon hade även en varm trevlig känsla som hon spred vidare. Den här manen presenterade stolt henne som sin fru.
Dom tittade på varandar som de fortfarande var nykära, som om de just funnit varandra. Jag skulle vilja veta vad deras hemlighet är. Deras nyckel till den där lyckan. Ja de har varandra men hur håller dom den där känslan vid liv efter så många år? Vad är deras hemlighet, kan dom dela den så vi andra i världen också kan vara lika underbara som dom var, världen skulle må gott av den varma härliga känslan dom lämnade efter sig.
Men det gav en också tanken att åh den kärleken finns. Man såg den i deras ögon, den fanns där. De där när dom bytte blickar men ändå värmen kärleken som de spred vidare runt omkring sig.. den finns, den exicterar!
