En blogg om Ett liv.

Hej bloggen, Jag har blivit tråkig. Har försökt komma på något roligt att skriva som ska vara roligt att läsa, men misslyckas. För hur kul kan det vara för alla att hela tiden läsa "ooh jag är så kär och sen så är jag så kär med".. inte så kul kanske för de räker. Jag är kär och de vet de flesta och ja så är de. Något annat roligt måste det väl finnas att säga?

Det är lov ( : Jag sitter på vibolandet (ovanligt va?) och älskling skottar snö helt yr vaken. Han har lanat i helgen och är helt slut. Själv tillbringade jag en massa rolig tid hemma och somnade tidigt och vilade ut. Jag har inge direkt planer inför detta lov. Har två prov veckan som kommer så plugga skulle vara en bra idé.

Min kusin ifrån norge kom på besök i Sverige :) Det var på tiden, hom tycker de är varmt här då de har kallare i NOrge. Haha. Men dags att ta och klä på sig lite inte sant?

Så var det äntligen onsdag! En dag för att spendera i kyrkan.
Saknar Andreas denna dag/ vecka, vi har inte alls tillbringat så mycket tid som vanligt. Känns konstigt.

Jag har börjat att bli extrem hungrig nästan konstant.. Det känns konstigt men kanske är bra? I natt blev jag extremt hungrig, Andreas knallade till och med upp ur sängen för att gå upp och hämta något att äta. klementin, gurka och en bit choklad. sen var jag hungrig vid tio på morgonen igen. Hoppas att det slutar till något positivt utan tankar kring mat.

Jag fick tyvärr inte volentäråret i Europa "/

Folk säger till mig att man inte kan älska en person efter en månad, att man inte alls kan känna exakt hela personen, och att de därför är omöjligt att älska någon.

Jag har älskat en kille på riktigt innan, vet hur det känns i kroppen och hur man står till personen i fråga (även om all kärlek är untik). När man har kännt det en gång så vet man när man känner det igen. Det känns i hela kroppen, i själen & självklart i hjärtat.

Man älskar det man känner hos personen, sedan så finns det inte (vad jag vet) inget som säger hur lång tid det måste ta för att man ska känna en person.. jag är väldigt lätt att lära känna på ytan men sen under ytan är svårare. Så jag vet när en kille har fått ta del av de under ytan och han fortfarande tycker om mig, då är det mig han tycker om. Jag kan inte veta vad det är att lära känna någon annan men man kan alltid bara gå på det man känner och vet om personen. Jag tror faktist inte man känner en person helt utan och innan försen man verkligen lever ihop och bor inpå varandra. Vill säga när man flyttar ihop och har bott med varandra ett tag, för det är då man har lärt sig varandras vardag och även hur man funkar alla tider om dygnet. När man lever så nära varandra är det svårt att dölja sig själv!

Jag tycker att efter en månad så har man ett hum om vad man känner. Man vet vart man vill att det ska leda oftast, man vet om de man vill bygga på det eller om man tappar känslor. Efter en månad vet man om man vill lägga tid och känslor på ett förhållande eller om det inte alls är rätt.

Så efter att ha älskat en människa och fått hjärtat helt saboterat.. Till att känna att man vågar och kan älska en annan människa. Detta kan bara hjärtat själv bestämma. Mitt hjärta har bestämmt sig, Jag har börjat att älska Andreas Umberto Brorsson! Och den bara växer!

Jag har haft en sådan här helt underbar helg med min pojkvän. Vi tillbringade Fredagen hemma hos honom med en massa skratt och mys. Han såg för första gången en av mina mer glada/galna sidor som kommer fram när man är helt överglad. Lyckligtvis så tyckte han om den också och skrattade med mig. Men tyvärr var energin kort varig efter en lång dag i skolan med många påfrestningar.  Jag somnade redan innan kl 23 och låg och snarkade (som jag tydligen gör?!).

Lördagen förväg för att åka hem och fira pappa Alexs mamma som fyllde år i fredags. Efter mycket saknad så fick jag köra bilen till resecentrum för att hämta honom jag saknade. Blev en hhel kväll med min familj, tacos, melodifestivalen, godis & film. Väldigt uppskattat! Men som vanligt somnar jag med hästlängder förre Andreas. Han den busiga ungen spelade även in mina snarkningar bara för att demostrera att jag snarkar! Lite söt är han nog, Jätte!

Idag ägnade vi mer tid till varandra i rummet och i sängen. Han fick även se att jag kan steka ägg (när jag skulle steka ägg hemma hos honom till oss och barnen så lyckades jag göra så brandvarnaren startade.. Plattan hade för hög värme, eftersom andreas steker med högvärme, fläkten var heller inte på och sen så glömde jag bort den på plattan.. Mindre lyckat). Men nu har han lämnat mitt hem för att åka hem till sitt hem. Konstigt nog känner jag mig jätte jätte tom och nästan gråt färdig. Men de är bara kärleks känslor, bra känslor. För när vi ses igen så kommer glädjen vara på max <3 Och jag har faktist en helt underbar familj här hemma!