Don't make a girl fall in love with you if your not ready to catch her

Jag förstår inte varför allt ska kretsa runt att man ska ha en livs partner. Visst det är helt underbart, jag vet, men det är inte alltid värt det? Jag vågar faktist svara Nej där.

Jag har tänkt på det väldigt mycket. Vad tjänar det till att vara tillsammans med någon i 4 månader (som nu mitt senaste var) och vara über över glad i två månader för att sen gråta de två resterande månaderna för att inget går ihop, för att han inte kämpar nog, för att han ljuger eller för att inget känns som förrut. Jag känner att de är inte värt att kasta bort för det känns verkligen wast of time att lägga ner en massa känslor, lägga ner en massa tid och prioritera bort en del tid bara för att de sedan inte ska hålla eller bli bra.

Kärlek är en fin grej. Något vi alla borde vara mer rädd om. Något vi alla borde ta mer seriöst.

Jag är trött på att leka runt som ett barn. Jag är trött på att andra människor leker med mina känslor för att dra ut en fördel enbart för sig själv...


Don't let him fool you

Förstår inte varför allt ska kretsa runt kärleken, mr one. eller jo jag förstår, för det är underbart.. man bilir lyckligare om de är rätt, man förökar sig så, människan trivs tillsammans med andra. Det finns så mycket mer i livet att prata om och att glädjas åt!

En blogg om Ett liv.

Igår var det dags att ta ut visdoms tanden på den vänsstra sidan.. Det gjorde ont men var bara att bita ihop (inte bokstavligt talat) och bara göra det. Jag lade mig där och bara okej gör det nu. Spelade ingen roll vad dom sa de fick inte ur mig mycket mer än "gör det".  Denna gång blev det mycket värre efteråt, var helt borta. Stod och vingalde och gick inte alls att göar två saker samtidigt eller att gå för fort. Gick jag för fort vinglade jag till och höll nästan på att falla. Mamma såg lite orolig ut.

Jag vinglade hem från spårvagnen och somnade i soffan så där i tre timmar utan att ens märka att jag somnat in. Så vakna jag av smärtan och fortfarande rätt borta. Blev att smsa mamma och gnälla lite saknade henne så mycket! Var tvungena tt laga mat!! Sen kom Erik och skrattade åt mig lite.. jag var helt död och ändå höll jag mig vaken för ett pogram.
Sen sov jag i så där 10 timmar i natt.

jag fick någon form av shopping mani idag.. Pappa stod för de mesta så de blev inte allt för dyrt för mig. Älskade massa kläder!! men fick bara en tröja av alla älskade saker..(bara och bara ska inte gnälla!!), sen blev det ett USB minne till bilen också så jag kan lyssna på den musik jag vill ha :) Så köpte jag själv en väska. sen blev de även en röd peruk (som satt lite halv kasst) och ett par vampyr tänder :) Nu är jag helt slut efter maten, idag bjöds det på kött, ris och sås.

Vad tråkigt detta inlägg blev. förlåt men var skönt att bara skriva

En blogg om Ett liv.

Det var så länge sen jag skrev.
Jag har ingen tid till att skriva känns det som, men igentligen borde jag ha massa tid.

Denna vecka har varit lite av en förändrar vecka känns det som, något har hänt inom mig. Tankegången går inte som vanligt. Jag hatar min kropp igen, men jag äter för det är roligt att laga mat. Men har en stor tanke på att börja träna igen och rör på mig ovanligt mycket just nu. Går eller cyklar till spårvagnen, går om jag missar bussen osv. Känns trots de jobbiga tankarna kring mig själv så går vardagen ändå och de som ska funka funkar! De ända somm fattas är någon som säger att man duger som man är, eller någon som visar att de bryr sig. Utöver familjen då vill säga, för även att jag nu bor själv så ringer både mamma och pappa Alex ofta. det känns tryggt att veta att dom finns där trotts att jag inte bor där för tillfället.

Jag, eller Emilia, förändrade min hårfärg i onsdags. Det blev en mörk färg som skiftar i lila och rött i sol ljuset. Känns som en höstig färg och jag är väldigt nöjd.

Jag har även gjort mig en ny tattooering, två änglavingar på ryggen. De symboliserar mig, men står ändå för mamma och mormor (även släkten kan man säga) så de ofta säger du är en ängel. Speciellt mormor som har sagt det i många år, men även speciellt för mamma då de slinker ur henne också.



Annars flyter livet på rätt bra. Jag trivs fortfarande väldigt bra på mitt jobb!! Älskar verkligen alla barn, de gör att jag orkar och vill fortsätta. Att vara med de äldre barnen 2 ½ timma varje måndags eftermiddag gör måndagarna till den bästa dagen i veckan. Imorgon är det äntligen måndag, men jag får vänta en vecka till innan jag får träffa de små liven, för jag ska dra ut nästa tand imorgon. Får se hur det ska gå.  jag lyckades göra två underbara vingar på ryggen utan något lugnande eller bedövning tandläkaren borde vara en enkel match att hantera. Men tandläkaren ger inge direkt snyggt resultat som tattoo, det gör bara massa ont.

 
(Jag och kusin Lina)

Alla bilder är tagna av Sara Nikkanen.

Tandläkar skräck

Idag gjorde jag något jag verkligen hatar. Något som får mig att nästan gråta för att jag inte vill vara där, något som får hjärtat att slå fortare, något som får tårarna att rinna av att sitta och vänta i rummet... Jag var hos tandläkaren.

Jag skulle dra ut mina två visdomständer. Mamma är alltid med till tandläkaren. Där satt vi i väntrummet jag spänd men ändå lugn. Ni vet då man känner att man ser så jätte lugn ut  men insidan bara skriker fast det kommer inte ut, så var det idag när vi satt där och väntade. Sen kommer sköterskan...

Visar oss till ett rum fyllt med Nalle puh, som för övrigt är rätt söt.  Vi hälsar på tandläkaren som känner igen oss ifrån besöket för några månader sen (vilket är lustigt men vi måste gjort ett bra intryck hos honom). Fick sätta mig vid nalle puh där. Så kom sköterskan med en mugg med lugnande och alvedon... Så skulle de verka i 20 min.. huvudet började att göra ont.. och sen så var huvudet så här yrt... Fick tårar i ögonen när jag pratade med mamma och sa " Jag vill inte göra det här".. fast jag visste att jag var tvungen. Kände mig som ett litet barn, riktigt liten och gnällde till mamma jätte rädd för tandläkaren.

När de där 20 min hade gått skulle jag resa mig upp från den sköna stolen och lämna rummet med nalle puh. Han tandläkaren Ola ville hålla i mig så att jag inte ramlade, vilket jag tyckte var löjligt först till en början. Efter att ha gått ett par steg insåg jag att det inte alls var en så dum idé, det var som att gå jätte full. Man hade liksom inte riktigt någon kontroll, hade fått någon muskelavslappnande i de där lugnande (lite små kul att känna sig så där i fel sammanhang). Men jag satte mig i stolen rätt nervös trots lugnande medlet. Han pratade en massa och sen så fråga han om jag var beredd som om jag hade något val. Så sa bara ja det måste jag vara.

Så blev de lite bedövnings kräm på tandköttet... sen kom den det... den stora aj aj sprutan.. När han stack in den första gången grät jag, tårarna bara spruta all världens väg. Alla tre (tandläkaren, sköterskan och mamma) skrek alla "andas" då och då. Sen kom de värsta, andra sidan på insidan. Aj aj de gjorde ås ont.

Trodde de värsta var över men när han började gjorde de sjukt ont och fick därför en spruta till.. Men sen så stramade de åt en massa, och kände en jätte lång smärta skulle precis säga till och då sa han att tanden var jätte lös och 3 sek senare så var tanden ute.

Benen skakade, jag andades inte och tårarna bara rann ned för kinderna. Han Ola ville inte dra ut båda. Jag bara grät mer för nu vet jag smärtan, nu vet jag hur nervös jag blir och därför får det mig att inte vilja göra om den här skiten igen. Men han den där tandläkaren ola hade en annan mening och hans gällde. Så kommer få genom gå samma sak igen, snart.

Om allt detta inte ska vara allt så skulle han Ola sluta jobba där. Och nu när han fått göra de en gång vet jag att han var rätt okej på att göra det. Att få en ny skulle göra saker så mycket värre.... Så fick en udda tid och en snabb tid. Känns för jävligt på svenska men vad ska man göra? det behövs göras!

Kommer att ligga där som ett barn som hatar tandläkaren igen och gråta för att jag vill inte och smärtan. klockan är nu halv tolv på kvällen och detta gjorde dom 16-17 och de blöder fortfarande!!! Och gör ruskigt ont. Pga de lugnande medlet fick jag stanna kvar i 15 min där.. och sen fick jag åka hem till olle i stan och lägga mig. Det är sjukt vad utmattad man blir av smärtan. Men nu är jag hemma och känner hur det pulserar, får inte ta någon tablett försen om 25 min, sen ska jag sova!!! Hoppas det slutar blöda med, tycker inte alls om blod det får mig att må värre.

Pusshej, vilket gnäll inlägg de blev. det var iaf ditt val att läsa.

Barnkördag

Jag var tillbaka till ett ställe jag inte trodde jag skulle vara på igen.
Såg byggnaderna som en gång sågs med förundran i blicken, såg mathandeln där jag blev illröd i ansiktet, såg huset jag spenderat nätter i glädje & tårar... Jag såg staden Västervik.

Jag såg platsen där jag vet att en person jag älskade sörjer näst intill varje dag. Hade sett hamnen så många gånger på kort, med ledsna meddelanden och bilder. Nu såg jag den trygga hamnen där båtar ligger till och solen stråla fram. Det gjorde ont att veta att de var någon annans smärta jag kände inte bara min egna.

Trodde aldrig att staden västervik skulle framkalla så många känslor inom mig, som bara ville spruta ut i tårar. Jag var där i kyrkan som jag gått förbi innan... Satt där inne och lyssnade till barnkören (som var anledningen till att jag var där, barnkördag i västervik).. Så sjunger dom "en ängel vid min sida". Den var så fin! fick tårar kunde inte hålla dem längre.

Även om Västervik slutar i många tårar så är det en väldigt fin stad. Och det finns en del fina minnen där också.. innan saker och ting hände.. Sen så skapades nya fina minnen idag <3

En blogg om Ett liv.

Kääära bloggen :)

Aldrig trodde jag att en katt kunde bli sur på en, låter lite mysko "katten var dyng lack när jag kom hem" men hon var det. Hon ville inte alls komma nära och så fort jag var i samma rum som henne så sprang hon sin väg. Var nog att hon ville kunna gå ut och in som hon brukar men den dagen hade jag jobbat hela dagen så de fick vara hemma hela dagen. Men nu är vi sams igen =) Skönt de.

Allt rullar på jätte bra. Maten går helt okej. Gjorde en jätte god soppa i tisdags, blev lite väl mycket så blev 3 matlådor och en skål till denisé som skulle komma på besök. Super god och väldigt enkel. purjulök, kyckling, grönsaks buljong, chilikrydda, salt, peppar, paprika och championer (färska och burk). Enkelt men så gott!

Jobbet är fortfarand ehelt underbart, älskar varje minut som jag tillbringar med barnen. En pappa frågade mig "de här måste vara bästa preventivmedlet, du kan juh inte vilja ha barn än efter detta"... men oj vad jag längtar mer. Älskar dom alla små liven i de olika åldrarna, de ger så mycket.

jag saknar min familj.. Mammaa ringer en gång om dagen (minst). varje gång får jag gråt i halsen och/eller tårar i ögonen. Saknar henne så, hur ska de gå om jag flyttar på riktigt? eller till en annan stad? Jag skulle dö. Jag har nog världens bästa mamma..

Igår tvättade jag för första gången i hela mitt 19 åriga liv! var jätte nervös att jag skulle göra fel och färga något eller att krypa det. Men inget gick fel vad jag kunde märka!! Jätte stolt!

Nu är det dags att göra något att äta igen, vad kul... not. undrar vad jag ska göra.

En blogg om Ett liv.

var ett tag sedan jag skrev.. Och de inlägget var rätt bra.

Jag har tillbringat tid hemma hos familjen nu i tre helger i rad, varit helt underbart. men ikväll blir det nog Hugo igen.

Jag bor nu själv i en två i haga med tre katter och två fiskar. Det är en väldigt fin lägenhet, mysig så där perfekt med balkong. Ligger rätt nära Ö&B eller haga skolan. Vart jag än ska så tar jag min älskade tant cykel. Så är lite öm om baken då jag sitter, är så otränad!! men det går juh faktist att ändra på, vilket jag tänkte göra. Det blir dock lite ensamt ibland att sitta här i haga ensam.

Om dagarna jobbar jag i S:t johannes församling och är med och medverkar i alla barngruppe (eller de flesta) som finns där. Och jag trivs så himmla bra med att jobba med barn så där, kanske något som jag gör i framtiden. Vi får se har ett år kvar att bestämma mig vart jag vill plugga och till vad! Slutar rätt sent om dagarna och kommer hem lite senare än så... Så är det mat och slappa så hinner liksom inte skriva av mig, men ska fösröka göra en  ändring på det så den som vill läsa om min vardag kan få göra det :)

Att bo själv och göra mat är problem. Jag kan laga mat har jag insett, men det att äta själv är mindre kul. Kännerm ig som en liten tjockis som sitter och gluffsar i mig mat i min ensamhet. men jag gör de, vilket är positivt. Plus att jag behöver lunchlåda till jobbet dagen efter (för äter jag inte där så oj oj då får mamma veta = hus i helvete. Haha nu skrattar säkert mamma som brukar läsa). Ska försöka ge mig fan på att äta utan problem..
Tankarna börjar dock komma tillbaka.. Det är jobbigt. Men som sagt jag rör på mig mer nu, och sen ska jag nog köpa mig ett gymkort.. om jag nu hinner träna något!!!

tack för mig :)
 


RSS 2.0