En blogg om Ett liv.

Flera gånger har jag fått frågan "är du verkligen kristen?!"  eller "Men hur kristen är du.. du dricker alkohol och har sex före äktenskapet. Hur kristen kan man vara då?!".

Ja, jag dricker alkohol som vilken tonåring som hellst. Ja, jag har sex med killar. Gör det mig till mindre kristen? Jag tror, kan nästan med säkerhet säga, att Gud älskar oss alla ändå.. Vi är bara människor och de är en del av själva livet. Jag tror ärligt inte att det går att mäta hur kristen man är.. skulle inte det inte se konstigt ut och tävla om vem som tror mest?

Är inte det själva grejen.. att tro.
Jag tror på Gud, punkt.
Har haft folk som har predikat för mig att de finns ingen Gud och att Jesus är påhittad. Jag är bara så trött på de, för jag har inte tvingat någon annan att tro så varför ska någon annan tvinga mig att inte tro?

Jag ska visa er en del (i bilder och lite text om bilderna) om varför jag tror...



Här är en av sakerna som fick mig att tro mer, pilgrims färderna. En massa ungdomar (och en del äldre) om vandrar, pratar med varandra, ber, funderar och viktigast av allt.. Frågar saker. Får en chans att fråga någon större någon som vet mer som vid de här resorna kan man prata med självaste biskopen.

 
Man äter mindre god mat och är ändå glad. För vid varje tillfälle så får man chans att vara med vara med varandra. Kramas, prata och skratta. Sjunger tillsammans.

 
Sen all glädje man kan ge varandra. All närhet utan att de kan betyda att man är kär utan en extra lång kram, en klapp på kinden, en puss på kinden, en sov kamrat, en axel att gråta över och allt detta pga att man är den man är.. För att man faktist tycker om den andra och är glad att man har dom i sitt liv.



Att ligga och prata hela nätterna och sedan somna bara där man är..



Att vakna och se ut som man gör utan att behöva bry sig.. För de andra omfamnar en och säger god morgon sedan hur du ser ut eller hur trött du än är bryr de sig inte alls om..

 (tryck på bilden för större)

Allt de här och väldigt mycket mer gjorde att jag kände mig hemma.. Att sitta i ett rum fullt med människor som sjunger eller ber en och samma bön det är mäktigt... att alla de människorna kan tro på samma sak och vara så säkra det fick mig att bli så säker. Det är därför jag har min fisk på min arm. För jag vågar tro, jag vågar visa världen att det här är jag och jag tror på Gud! Jag är stolt över det!

Jag har även fått en hel del underbara vänner. Alla, var och en på sit vis, har fångat mitt hjärta och kommer för alltid att finnas där.. Det är dom riktiga vännerna mina barn kommer få höra om.. Vilka galna och tokiga saker vi hittade på i kyrkan och att det faktist var kul. Tack alla ni där ute, ni vet exakt vilka ni är! Och tack Gud för att du fört så många människor samman!

Jag öppnade ytterdörren till vårt hus idag. precis efter att det hade regnat och solen låg på långt ner och smög sig fram mellan träden.

Jag tog ett riktigt djupt andetag och kände efter. Andades om och om igen. Det kändes så friskt och frigivande. Jag kände det i hela kroppen, jag var glad i hela kroppen. Det kändes bra för första gång på länge att vara i det stadiet i livet som jag just är i.

Det ligger så mycket och bara gror inom mig men just i de minuterna fick jag bara vara glad. Jag tror att det är precis vad jag behöver, bara mig själv ett tag. Kunna gå vart jag vill, göra vad jag vill och känna att jag har kul och bara vara jag. Ta vara på mig själv och min glädje. Utan att behöva tänka på någon annan i första hand för en gång skulle. Det känns jätte konstigt att inte alls ha någon pojkvän men det tvingar mig att leva med mig själv. Att växa som person och acceptera mig för den jag är. Det tror jag att jag behöver. Jag har tappat en liten bit av mig själv så många gånger att det fattas en stor bit nu, en bit som jag måste finna själv och sätta på plats. Bli stark... På egna ben.

Livet är en livs lång resa. Idag är jag glad att få ta del av den här resan!

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig. (1 kor 13:4-8)

Kärlek är ordet.
Så stort och så brett.
Så här står det i en del av Bibeln om kärlek (texter över).
Kärleken är tålmodig det är värt att vänta på den rätta
För är man kär så förändras inte känslorna.
Kärleken är inte självisk utan man tänker på sin älskade i första hand.
Älskar man någon så gör man allt för att det ska vara bra.
Kärleken gläds med sanningen,
bygger man kärleken på en ärlig grund kommer man längst.
kärleken bär allt för när man är kär så är den allt i ens liv
det finns inget större, det finns inget annat.
Kärleken uthärdar allt även stora bråk och svek.
Är det sann kärlek som hittar man alltid tillbaka till varandra.

Bibeln får med bland de största bitarna kring kärlek.
Jag tycker om att ta fram den här texten och läsa den när jag känner mig kär.
För på något viss så läser jag den och känner efter om känslan stämmer överrens med texten.
Som någon mal om det är rätt, om det är rätt "man".
För jag känner att jag börjar komma upp i en ålder där jag vill stadga mig, jag vill lära känna en person och se om man har en framtid tillsammans. Kanske inte hela livet men många år, kanske hela livet. Det har kommit till en punkt i livet då jag känner att det är dags att träffa rätt nu för att kunna komma till nästa kapitel i mitt liv. de kapitlet jag har drömmt om hela mitt liv, att bilda en egen familj. Få stå på egna ben och göra något med mitt liv.
Jag vet vart jag vill, jag ser målet/drömmen.

Tankarna går i huvudet, har jag glömt något? Imorgon är en stor dag, Studentdagen!! Den är här efter en veckas av ren medvetlöshet, på kvällarna. Korgen är frame med filt, paraply, klänning, skumpa, servetter och glaset som står mitt namn på. I kylen står frukt i lådor och i frysen är det jordgubbar och en flaska vatten. Spänningen i hela kroppen..

Det händer så mycket. Morfar ska antagligen palla sig ut, han som aldrig är ute eller gör annat än att gå i trappan hemma. det känns så stort! Min pappa som aldrig har varit med på något hemma (vart vi än har bott) ska komma hem till oss med sin flickvän, han var inte ens med hem på vårat dop, så detta är stort. Min farmor ska få se huset för första gången också.. och morfars syster och hennes man kommer ner ifrån Stockholm för att vara med! Ända tråkiga med imorgon är att min faster inte fick ledigt ifrån jobbet som gör att de inte kan komma och vara med. Min kära kusin som jag kommit så nära missar en av mina största dagar i mitt liv, vilket är tragist.

Men glädjen bara strömmar! Ren barn glädje, som inte kan ta slut. Som ett barn dagen innan julafton, spänning för morgondagen så man inte kan sova. Man vet att man borde sova för då komemr morgondagen fortare och man behöver sova för att orka men det går inte alls. Så är jag idag.

Men på samma gång förstår jag inte att det är imorgon. Tre av gymnasietid är över. och det har firats i en vecka och de komemr mer glädje! jag är helt uppe i varv och borde sova.
Tack Gud för att livet är så underbart ett tag.



 (Bilden är ifrån balen 4/6. Jag och Robin Andersson)

Balen har jag nog glömt att skriva om?!
Den var helt underbar, jag fick känna mig som en prinsessa hela kvällen och natten. Mycket tack varae robin som jag gick med. Vi är gammla barndomsvänner och lekte rätt mycket som små. Som på senare år övergick till att vi var bekant, riktigt kul att gå med en vän som man inte har haft kontakt med.
Var tre rätters middag, vals, mycket mingel och mycket kramar.
Många tjejer var jätte fina, kunde inte be om en bättre kväll!
Blev en ute kväll på krogen hugo som efterfest också.
Där det bjöds på mer leenden och kramar. Riktigt underbart.
Om man har möjligthet att gå på bal ta den då för det är något alla bör få uppleva tycker jag.

Hej bloggen och dess läsare!
Jag har så oerhört mycket att säga, extremt mycket kul! och lite tråkigheter. Men vi kanske ska nöja oss med de roliga idag? ja så gör vi!

Min helg har varit så underbar! den tänker jag skriva om.
 
Fredagen var jag lite små rädd för att den skulle gå åt skogen. Han skulle ut till samma ställe som jag och mitt villkor om jag också skulle dit var att jag skulle få vara något onykter.
Det blev ett par hemma hos min pappa nära krogen på förfest redan kl 19. Så blev det Hugo vid hlav tio för lite VIP kväll på deras invigning. Riktigt fint var det! Sen vid kvart över tio blev det för fest hos mig igen. Riktigt trevligt hade jag och fötterna blev runda, eller kändes som de för blev svårt att gå!.. så ute hitta vi på en massa bus och hade super trevligt! Dansa hej vilt med alla möjliga vänner, insåg att det är skönt att bara ha mig själv att tänka på och kunna dansa hur man vill med sina vänner. För en själv vet att de är ens vänner. Sen så blev det bil till Söder tull för lite MAT! olle hade kul i busen där han låg helt ensam och tittade på himmlen. Kul att titta på ett tag! sen bar de av hem till erik för tre timar sömn.

Lördagen vaknades av ett sms av Helen som sa vi åker vid 10. Så låg vi i sängen till 9 och då insåg jag att de var ingen ide att somna om trotts den trötta zaran. så blev det en lång bilresa ner till småland, GRANSNÄS. bakis och dan. Blev regn till 15 och sen stålande sol. Så blev ett dopp i de blå. Första doppet på gransnäs alltid lika underbart <3 sen blev det hemfärd med Helen och linnea.

Vi lyckades på volvo ragg, eller lek kompisar :D Vi körde om varadnar och vinkade glatt :D väl hemma hos linnea var jag död i hennes säng. DÅ hoppas tre killar på mig! Och en av dem ställer sig upp och kastar kokosbollar! rakt i ögat fast han skulle missa mig och träffa de andra två. Lustigt! Sen sprang jag runt och slog kalle på hans bränna, var kul för han var så full så jag lyckades massa gånger^^
Vid halv ett kom äntligen alex och hämta mig så jag fick åka hem och sova i min säng en skön natt!

Söndag träffade jag min älskade baby kusin Emilia. Min moster Carola blev även foster mamma till en nyfödd flicka. Underbart vad livet kan ge <3

(För att få bilderna större klicka på dem)
Idag var min sista dag som 18 åring
och ska snart spendera min sista natt som 18 åring och vakna som 19.
Jag har tänk genom årets gång,
detta år har nog varit bland de bästa året.

Börja med att jag kom över min första kärlek, Ba.
Jag har varit ute och ränt väldigt mycket,
Stora delar på krogen hugo.
 
Fixade min första tattoo, och svimmade!

Stod modell för första gången ^^

Firat vän efter vän som fyllt 18,

Jag var i underbara Paris,

Pilgrim <3

Utomhusbio,
Eksjö för att träffa de saknade vännerna!
FRACKVECKAN! <3
Mallorca
piercing i tungan!

Råka bli blond i hårfärg
Fick en underbart söt kusin!

En kille fångade mitt hjärta,

Men krossade de.
Körkort & Bil


Mest positivt som har hänt detta år måste jag säga,
var nu i slutet det har varit kämpigt
med mat och känslor.

Jag har även kommit min familj och en del av släkten närmare hjärtat!
Känns skönt att ha god konakt med dem.
Uppskattar min familj mest av allt!
Även tacksam för alla nya människor jag träffat,
som har blivit mina vänner som finns där!
Ni vet vilka ni är så behöver inte rabla upp er, love to you all!

Nu ska jag somna in som en 18 åring
Och
Vakna som en 19 åring!

Imorgon är min braiga dag!

Ur boken ”det är aldrig kört!”.

Femhundra kronor
En föreläsare inledde sitt seminarium med att hålla upp en femhundrakronorssedel.
”Är det någon som vill ha den här?” frågade han.

Några såg tveksamma ut – tänkte han verkligen ge bort femhundra kronor bara så där?
Men de flesta sträckte genast upp handen i luften. Det fanns ju inget att fötlora.

”okej”, fortsatte föreläsaren.
”Det är många som vill ha sedeln. Men om jag gör så här då?” sa han
och skrynklade ihop seden till en liten boll. ”är det någon som vill ha den nu?”

Fortfarande var det en skog av uppsträckta händer i salen.
”En sista fråga”, sa föreläsaren, ”vill ni ha sedeln även om jag gör så här?”

Han slängde seden på golvet, trampade op den och tog sedan upp den.
Nu var den skrynklig, smutsig och lite trasig.

Men händerna sträcktes fortfarande upp.

”Ni har nu lärt er den första läxan för dagen”, sa föreläsaren.
”oavsett vad jag gjorde med femhundringen, så ville ni fortfarande ha den. Varför?
Jo, därför att den inte förlorade i värde, vad jag än gjorde med den.
Ni är som sedlar.
Ni kommer att bli tilltufsade av livet några gånger, ni kommer att känna er trasiga och kantstötta.
Men ni behåller fortfarande ert värde.
För människor i er omgivning är ovärderliga.
Ert människovärde kommer inte från vad ni gör eller vad ni kan,
utan från vilka ni är.”