En blogg om ett liv
det var ett tag sen, jag är ledsen men fann inga ord att skriva. Men nu när klockan är allt för mycket, för jag sak upp tidigt till jobbet, så känner jag.. Känner långt inne och vill skriva om de.
Jag har varit bitter idag, Lite ljus sken när jag fick sms av en tös som behövde mig. Lite mer ljus när Emilia ville träffas. Men med Emilia kan jag vara precis hur jag känner, precis så jag känner mig på insidan. Jag älskar henne för det. Och idag när vi var på stan var jag bitter, hemskt bitter.
Med pappa var jag också bitter men inte lika för han kan inte ta de som emilia kan.
När jag kom hem fortsatte det.. blev lite mycket tid på mitt rum. Men när solen lämnat sina sista strålar på denna sida av jorden för att gå upp någon annan stans. Då gick jag ner för lite hallon och familje kärlek. Det blev lite bus, prat och en kvällsfilm.
Nu ligger jag i min säng alldeles varm inombords. Av lycka, glädje, över att ha en del bra nära vänner och en helt underbar familj som jag bor med. Tack för dem!
Tack för de väldigt fina nagellacket jag hittade idag, jag trivs i det!
Tack för att Emilia mår bättre!
Tack igen för min pappa & mamma, mina två pappor.
Tack för att det finns bra människor runt mig.
Tack för jag är jag. Just idag tack för den goda känslan <3
Tack Evelina för att du får mig att tänka bra igen, och tänka och tacka för de goda!
Jag har varit bitter idag, Lite ljus sken när jag fick sms av en tös som behövde mig. Lite mer ljus när Emilia ville träffas. Men med Emilia kan jag vara precis hur jag känner, precis så jag känner mig på insidan. Jag älskar henne för det. Och idag när vi var på stan var jag bitter, hemskt bitter.
Med pappa var jag också bitter men inte lika för han kan inte ta de som emilia kan.
När jag kom hem fortsatte det.. blev lite mycket tid på mitt rum. Men när solen lämnat sina sista strålar på denna sida av jorden för att gå upp någon annan stans. Då gick jag ner för lite hallon och familje kärlek. Det blev lite bus, prat och en kvällsfilm.
Nu ligger jag i min säng alldeles varm inombords. Av lycka, glädje, över att ha en del bra nära vänner och en helt underbar familj som jag bor med. Tack för dem!
Tack för de väldigt fina nagellacket jag hittade idag, jag trivs i det!
Tack för att Emilia mår bättre!
Tack igen för min pappa & mamma, mina två pappor.
Tack för att det finns bra människor runt mig.
Tack för jag är jag. Just idag tack för den goda känslan <3
Tack Evelina för att du får mig att tänka bra igen, och tänka och tacka för de goda!
En blogg om ett liv
Det är som att man inte väljer kärleken, utan kärleken välje en.
Det är omöjligt att bestämma sig för vad man ska eller vill känna,
för känslorna tar inte hänsyn till det.
En blogg om ett liv
idag kände jag mig som ett litet barn igen..
Min biologisak pappa sa, HEJ vi åker dit, vi gör det här. Jag betalar, ingen fara. Jag ligger sjuk. Men som när man är liten glömmer man bort det för att någon oväntat som nästan aldrig händer faktist händer. Min pappa var så när jag var liten också.. När han inte var en del av mitt liv... Då ringde han och oftast sa han jag kommer och hämtar er så sak vi göra det här roliga.. eller jag kommer och träffar er ett tag så får ni presenter.. vad önskar ni er?..
Det hände ofta.
Men när dagen då det roliga skulle hända kom.. ja då fanns det endast två flickor i fönstret som stirra och väntade. Väntade och hoppades på att denna gång, just denna gång, då kommer han.. då kommer det hända. Vi lekte knappt med våra leksaker dom dagarna vi väntade, vi vågade inte gå till någon vän heller.. För snart snart skulle han komma. Och vi ville inte missa honom Men oftast kom han aldrig, det hädne ett fåtal gånger att han kom.. oftast kring jul och födelsedagar.
Den känslan fick jag idag.. att se fram emot något roligt. Nu ikväll ligger jag i min säng orolig.. Orolig över att imorgon kommer han vara omöjlig att få tag på.. eller han ringer och säger att det inte alls går just denna dag men att vi kommer göra det en annan dag.
Det var många år sen nu och han har faktist ställt upp en hel del nu för tiden.. Men ändå varje gång man bestämer något är man orolig.. Och de lilla minsta som att han är 30 min sen får en att minnas. Undra hur länge ska jag behöva vänta? Men nu när jag ligger här känner jag att jag inte mår okej. Jag är sjuk, jag mår dåligt. och jag är hemma från jobbet för att krya på mig.
Det är så dubbel känsla. Jag vet att det är fel att inte vara hemma när man är sjuk. Man ska vara hemma och vila och bli bättre när man är sjuk... Det känns dåligt att jag hoppas att pappa säger KOM nu gör vi det här vi tre (jag,pappa & syster) som en familj. Jag drömmer, jag hoppas och jag vill. Får se vad moralen bestämmer imorgon.
Min biologisak pappa sa, HEJ vi åker dit, vi gör det här. Jag betalar, ingen fara. Jag ligger sjuk. Men som när man är liten glömmer man bort det för att någon oväntat som nästan aldrig händer faktist händer. Min pappa var så när jag var liten också.. När han inte var en del av mitt liv... Då ringde han och oftast sa han jag kommer och hämtar er så sak vi göra det här roliga.. eller jag kommer och träffar er ett tag så får ni presenter.. vad önskar ni er?..
Det hände ofta.
Men när dagen då det roliga skulle hända kom.. ja då fanns det endast två flickor i fönstret som stirra och väntade. Väntade och hoppades på att denna gång, just denna gång, då kommer han.. då kommer det hända. Vi lekte knappt med våra leksaker dom dagarna vi väntade, vi vågade inte gå till någon vän heller.. För snart snart skulle han komma. Och vi ville inte missa honom Men oftast kom han aldrig, det hädne ett fåtal gånger att han kom.. oftast kring jul och födelsedagar.
Den känslan fick jag idag.. att se fram emot något roligt. Nu ikväll ligger jag i min säng orolig.. Orolig över att imorgon kommer han vara omöjlig att få tag på.. eller han ringer och säger att det inte alls går just denna dag men att vi kommer göra det en annan dag.
Det var många år sen nu och han har faktist ställt upp en hel del nu för tiden.. Men ändå varje gång man bestämer något är man orolig.. Och de lilla minsta som att han är 30 min sen får en att minnas. Undra hur länge ska jag behöva vänta? Men nu när jag ligger här känner jag att jag inte mår okej. Jag är sjuk, jag mår dåligt. och jag är hemma från jobbet för att krya på mig.
Det är så dubbel känsla. Jag vet att det är fel att inte vara hemma när man är sjuk. Man ska vara hemma och vila och bli bättre när man är sjuk... Det känns dåligt att jag hoppas att pappa säger KOM nu gör vi det här vi tre (jag,pappa & syster) som en familj. Jag drömmer, jag hoppas och jag vill. Får se vad moralen bestämmer imorgon.
