Gud finns i min värld
Flera gånger har jag fått frågan "är du verkligen kristen?!" eller "Men hur kristen är du.. du dricker alkohol och har sex före äktenskapet. Hur kristen kan man vara då?!".
Ja, jag dricker alkohol som vilken tonåring som hellst. Ja, jag har sex med killar. Gör det mig till mindre kristen? Jag tror, kan nästan med säkerhet säga, att Gud älskar oss alla ändå.. Vi är bara människor och de är en del av själva livet. Jag tror ärligt inte att det går att mäta hur kristen man är.. skulle inte det inte se konstigt ut och tävla om vem som tror mest?
Är inte det själva grejen.. att tro.
Jag tror på Gud, punkt.
Har haft folk som har predikat för mig att de finns ingen Gud och att Jesus är påhittad. Jag är bara så trött på de, för jag har inte tvingat någon annan att tro så varför ska någon annan tvinga mig att inte tro?
Jag ska visa er en del (i bilder och lite text om bilderna) om varför jag tror... 
Här är en av sakerna som fick mig att tro mer, pilgrims färderna. En massa ungdomar (och en del äldre) om vandrar, pratar med varandra, ber, funderar och viktigast av allt.. Frågar saker. Får en chans att fråga någon större någon som vet mer som vid de här resorna kan man prata med självaste biskopen.
Man äter mindre god mat och är ändå glad. För vid varje tillfälle så får man chans att vara med vara med varandra. Kramas, prata och skratta. Sjunger tillsammans.
Sen all glädje man kan ge varandra. All närhet utan att de kan betyda att man är kär utan en extra lång kram, en klapp på kinden, en puss på kinden, en sov kamrat, en axel att gråta över och allt detta pga att man är den man är.. För att man faktist tycker om den andra och är glad att man har dom i sitt liv. 
Att ligga och prata hela nätterna och sedan somna bara där man är.. 
Att vakna och se ut som man gör utan att behöva bry sig.. För de andra omfamnar en och säger god morgon sedan hur du ser ut eller hur trött du än är bryr de sig inte alls om..
(tryck på bilden för större)
Allt de här och väldigt mycket mer gjorde att jag kände mig hemma.. Att sitta i ett rum fullt med människor som sjunger eller ber en och samma bön det är mäktigt... att alla de människorna kan tro på samma sak och vara så säkra det fick mig att bli så säker. Det är därför jag har min fisk på min arm. För jag vågar tro, jag vågar visa världen att det här är jag och jag tror på Gud! Jag är stolt över det!
Jag har även fått en hel del underbara vänner. Alla, var och en på sit vis, har fångat mitt hjärta och kommer för alltid att finnas där.. Det är dom riktiga vännerna mina barn kommer få höra om.. Vilka galna och tokiga saker vi hittade på i kyrkan och att det faktist var kul. Tack alla ni där ute, ni vet exakt vilka ni är! Och tack Gud för att du fört så många människor samman!
