En blogg om Ett liv.

Idag gjorde jag något jag verkligen hatar. Något som får mig att nästan gråta för att jag inte vill vara där, något som får hjärtat att slå fortare, något som får tårarna att rinna av att sitta och vänta i rummet... Jag var hos tandläkaren.

Jag skulle dra ut mina två visdomständer. Mamma är alltid med till tandläkaren. Där satt vi i väntrummet jag spänd men ändå lugn. Ni vet då man känner att man ser så jätte lugn ut  men insidan bara skriker fast det kommer inte ut, så var det idag när vi satt där och väntade. Sen kommer sköterskan...

Visar oss till ett rum fyllt med Nalle puh, som för övrigt är rätt söt.  Vi hälsar på tandläkaren som känner igen oss ifrån besöket för några månader sen (vilket är lustigt men vi måste gjort ett bra intryck hos honom). Fick sätta mig vid nalle puh där. Så kom sköterskan med en mugg med lugnande och alvedon... Så skulle de verka i 20 min.. huvudet började att göra ont.. och sen så var huvudet så här yrt... Fick tårar i ögonen när jag pratade med mamma och sa " Jag vill inte göra det här".. fast jag visste att jag var tvungen. Kände mig som ett litet barn, riktigt liten och gnällde till mamma jätte rädd för tandläkaren.

När de där 20 min hade gått skulle jag resa mig upp från den sköna stolen och lämna rummet med nalle puh. Han tandläkaren Ola ville hålla i mig så att jag inte ramlade, vilket jag tyckte var löjligt först till en början. Efter att ha gått ett par steg insåg jag att det inte alls var en så dum idé, det var som att gå jätte full. Man hade liksom inte riktigt någon kontroll, hade fått någon muskelavslappnande i de där lugnande (lite små kul att känna sig så där i fel sammanhang). Men jag satte mig i stolen rätt nervös trots lugnande medlet. Han pratade en massa och sen så fråga han om jag var beredd som om jag hade något val. Så sa bara ja det måste jag vara.

Så blev de lite bedövnings kräm på tandköttet... sen kom den det... den stora aj aj sprutan.. När han stack in den första gången grät jag, tårarna bara spruta all världens väg. Alla tre (tandläkaren, sköterskan och mamma) skrek alla "andas" då och då. Sen kom de värsta, andra sidan på insidan. Aj aj de gjorde ås ont.

Trodde de värsta var över men när han började gjorde de sjukt ont och fick därför en spruta till.. Men sen så stramade de åt en massa, och kände en jätte lång smärta skulle precis säga till och då sa han att tanden var jätte lös och 3 sek senare så var tanden ute.

Benen skakade, jag andades inte och tårarna bara rann ned för kinderna. Han Ola ville inte dra ut båda. Jag bara grät mer för nu vet jag smärtan, nu vet jag hur nervös jag blir och därför får det mig att inte vilja göra om den här skiten igen. Men han den där tandläkaren ola hade en annan mening och hans gällde. Så kommer få genom gå samma sak igen, snart.

Om allt detta inte ska vara allt så skulle han Ola sluta jobba där. Och nu när han fått göra de en gång vet jag att han var rätt okej på att göra det. Att få en ny skulle göra saker så mycket värre.... Så fick en udda tid och en snabb tid. Känns för jävligt på svenska men vad ska man göra? det behövs göras!

Kommer att ligga där som ett barn som hatar tandläkaren igen och gråta för att jag vill inte och smärtan. klockan är nu halv tolv på kvällen och detta gjorde dom 16-17 och de blöder fortfarande!!! Och gör ruskigt ont. Pga de lugnande medlet fick jag stanna kvar i 15 min där.. och sen fick jag åka hem till olle i stan och lägga mig. Det är sjukt vad utmattad man blir av smärtan. Men nu är jag hemma och känner hur det pulserar, får inte ta någon tablett försen om 25 min, sen ska jag sova!!! Hoppas det slutar blöda med, tycker inte alls om blod det får mig att må värre.

Pusshej, vilket gnäll inlägg de blev. det var iaf ditt val att läsa.