En blogg om Ett liv.

Har varit på lägergården gransnäs typ heeela dagen.
Jag älskar de stället, det finns så mycket att minnas där.
Mesta positivt.. och idag/kväll skapades nya <3
 
Mässan var helt underbar och lite väl känslosam tillslut med sång, bön ch nattvard.
Var lite jobbigt att vara där ändå, Erik skulle ha varit där med mig..
Har vetat om de länge att han skulle med helt plötsligt vände livet och han skulle inte längre med till bästa platsen på jorden. Jag tänkte ta med Nalle först, men han blev nedbäddad i sängen.. Ångrar nu i efterhand att han inte följde med.. Nallen och Erik. Belv så jobbigt att jag inte alls sov hemma hos Helen utan åkte hem till familjen och Nalle. Nu ligger jag och Nalle här i min säng. Och myspyser en aning, Saknat honom.

Saknat gransnäs, människorna.. glädjen och allt som ändå är där. För trotts att jag var lite vilse där ett tag i känslodramat så kunde jag känna det är okej där. Det var så jag kände det var så jag var.. och det är mer än accepterat där. Älskar människorna där, dom som var där förr.. saknar det som var. Men allt har sin tid, det ät sanningen vare sig man tycker om det eller inte. Allt har sin tid.. Början har sin men även slutet. Men minnen finns alltid kvar, det är väl mer än tur..

Låten som fick mig att brista. Den som bär många minnen, många glädje minnen men även för många negativa. Så många ggr denna psalm har fått mig att gråta.. att bara falla i gråt och gråta ut och ändå känslan att jag är inte ensam.. Det är okej, det finns någon som tröstar mig, även om de ser ut som jag är själv.. Gud tröstar mig, Gud tröstar mig inifrån. Vet att detta låter helt "whaaaat säger/skriver Zara de här" för en del. Men ja, det är min känsla och min tro.
 Lyssna på psalmen via denna länk psalm 762 (tryck på texten "psalm..").

Nu ska jag sova med Nalle.. Jag och han, bara vi.