En blogg om Ett liv.

Tillingarna. Två tvillingar låg i sin mammas mage och filosoferade. De hade det varmt och skönt, det kände sig trygga och de behövde aldrig sakna mat. -Vi har det verkligen bra! sa de ofta till varandra. Men allt eftersom tiden gick, märkte de att deras kroppar förändrades. -Vad betyder det här? frågade den ena tvillingen. -Jag vet inte, svarade den andre. Men kanske betyder det att vi snart inte kommer att vara kvar här inne länger. Kanske närmar vi oss slutet. -Födseln. Tillsammans utforskade de sin lilla värld så gott som de kunde. De såg tecken på att någon annan har funnits där inne före dem, och det skrämde dem. - Ingen har någonsin kommit tillbaka och berättat om ett liv efter födseln. Då är det nog slutet. - Ja, för hur skulle vi kunna överleva utan navelsträngen som ger oss mat? De pratade ofta om modern.Ingen av dem har sett henne. Tänk om hon bara existerade i deras fantasi? Tillslut kom ändå den dagen då det var dags att födas. När de såg ljuset för första gången kunde de inte låta bli att gråta. För världen utan för var större och vackrare än de någonsin hade föreställt sig. Värd att fundera över... Livet kanske börjar igen, detta kanske bara är en tid för lärdom så att paradiset blir bättre. Jag vill tänka så. Jag vill inte gråta. Men snälla Gud jag hoppas du inte tar ifrån oss honom riktigt än.