En blogg om Ett liv.

I helgen på utbildningen så var jag nattvakt natten till lördag. Man går vid 00 och säger att nu ska det vara tyst ute och i husen men att man får vara i fritidshuset. Sen ska man gå en vända 02 för att säga att nu måste ni sova.  Jag tänkte att 2 timmar förstör bara mer än vad de ger mig så jag fick sitta uppe. Jag hade turen på min sida och fick sällskap av en vän.

Vi kom in på självmord, för det hädner oftare än man tror runt om kring en. Självmord är alltid något jag haft svårt för.. svårt att förstå. Det är en jobbig känsla att inte vilja leva mer och hela den biten förstår jag rätt okej.. Men när man väl gjort det, när man väl lämnat jorden. Hur ska man hantera det. Det är månag ledsna och många som sörjer, men den här personen ville lämna jorden.. den här personen mådde antagligen dåligt, av att vara här. Ofta känner de dig inte älskade, skulle bry sig om han/hon försvann... är väl känslor som de går igenom och sen sätter dom handling till sina tankar. Den personen ville det här. 
kan inte riktigt förklara min tanke gång där insåg jag, men känner att de är lite dubbelt. Klart man är ledsen, klart att man saknar personen. Har skuld känslor för att maninte visa mer att man älsak den osv.. Men den gjorde ett aktivt val själv..

Men detta fick mig verkligen att fundera.. fundera över om jag själv visar min familj och mina vänner att jag verkligen bryr mig. Visar jag för dem att om någon av dem inte skulle finns här länge skulle det blir en enorm blä händelse i mitt liv?! visar man tillräkligt att man älskar dom i sin närhet. Isåg där att det är så orehört viktigt att bara visa uppskattning och kanske skicka iväg ett sms eller ringa. För jag vill inte förlora de som står mig närmast <3