En blogg om Ett liv.

Det är svårt att erkänna när man är mitt uppe i något att det är svårt. Det är vår igen och solen värmer min kalla kropp, allt borde vara tipp topp!

Men det är inte helt perfekt, jag ställde mig på vågen idag... Det visade en vettig siffra! Till och med så jag tyckte det... Men det uppstod en känsla, en känsla att vilja hå ner mer. Hur mycket står vågen på om jag går på toa!? Så sprang jag till toan för att springa tillbaka till den där vågen..

Ett beteende jag inte vill leva efter, igen. Jag vill inte trilla dit igen! Jag vill vara nöjd med mig själv och vara glad.

Jag fastar i år igen men efter tanken att jag bara vill gå ner mer och mer idag så funderar jag på att bryta den. Ta en bulle till fikat, äta lite lakrits och äta de där "onyttiga" ibland. Försöka att sluta tänka på vad jag äter utan tänka på vad mat ger mig... Energi så jag orkar med livet. Orkar att leka om dagarna, orkar att skratta, orkar att busa med Han nät vi dummar oss, orkar att leva livet!

Min fina vän Evelina sa så kloka ord idag: det är bara välja vad jag vill med livet. Förlora Han för att jag är grinig och att Han inte får röra vid mig, förlora någon som får mig att leva igen! Att inte le åt livet, höra alla gnälla att man inte äter. Men att ha den där smala kroppen. ELLER (!)
Le åt allt i livet, njuta av lakrits, (kanske) ha Han vid min sida som får mig att känna mig fin och perfekt som jag är. Och bäst av allt, kanske någon dag vara nöjd, att ha de bitarna som fattas nu.

Jag vill välja alternativ 2! Jag vill kämpa för det, även om det kommer svackor som nu. Evelina förstod precis vad hon skulle säga för att jag skulle hitta kämpar glöden.. Jag fick själv välja! Evig tacksam att ha henne som vän speciellt när tankarna sviker <3